Jag vet inte men det känns som om livet bara rinner mig ur händerna. Dagarna går bara fortare och fortare förbi, jag blir äldre och vet inte om jag blir mycket visare faktiskt. Som om man fastnat i ett ändlöst ingenting som repeterar sig om och om igen, fast med lite variation.

Jag har börjat drömma helt sjuka drömmar, jag drömmer om människor jag inte har träffat på år och dag. I situationer jag inte vill befinna mig i.

Inatt drömde jag till och med att jag skar upp mina egna handleder.

Vad fan ska det betyda?

Visst är jag deprimerad men jag vill inte ta mitt eget liv.  Visst finns det stunder när man bara vill ge upp och skita i allt. Men det skulle jag inte vilja utsätta någon för. Jag har så mycket kvar att se förhoppningsvis, man ska ju aldrig vara för säker. En olycka händer så lätt.

Man borde göra saker varje dag som glädjer en själv eller någon annan. Så att man inte bara sitter hemma och degar och gräver ner sig.

Men det har man inte råd eller tid med, för man behöver jobba och sova och äta. Och med det schema jag har på min arbetsplats så känns det som att man ibland endast gör detta. Man har tur om man hinner ta en fika med vännerna nån gång i veckan. Om dom är lediga vill säga.

Jag funderar mer och mer på att flytta härifrån, jag vet inte vad mer än vänner och jobb jag har här att hämta. Gud va jag saknar närhet.

Inte hoppa i sängen med någon närhet. Uppskattande kommentarer för att jag diskat, en kram, värme och en arm runt sig i soffan. Någon att prata/skratta och gråta med.

Jag börjar glömma hur det kändes. Och det skrämmer mig så otroligt mycket.

För er som känner mig eller har läst denna blogg tidigare så vet ni väl om detta. Men jag har varit singel i 2 år och det börjar bli löjligt.

De jag gillar vill inte ha mig, och de som vill ha mig vänder jag mig från. Jag hittar fel och brister som jag inte kan tänka mig att leva med.

Men den perfekta killen finns inte. Och jag är inte i det tillstånd att det är nödvändigt, egentligen. Men ändå väntar jag för att se vad som kan dyka upp runt nästa hörn. Jag måste lära mig att inte leta brister, det är nog någon sorts undangömd försvarsmekanism. Att stöta folk ifrån sig som är bra för en för att man inte är van känslan det medför.

Nej det onda det sugs man till som en mal till ljus.

Nån gång måste det ju vända och man inser vilket fel man gör. Man borde tycka att jag har gjort det. Ändå går man på samma nit flera gånger. Livet vill bara inte låta mig förstå ännu helt enkelt.

Nu skall jag krypa ner i sängen och krama kudden jag har för enbart det ändamålet. ;P

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att falla för någon gör dig sårbar. Efter att i princip varit singel i 5 år skrämmer det nästan livet ur mig. Visst är det väl så att jag haft känslor för människor efter det. Jag är inte gjord av sten.. Men att på riktigt våga släppa in någon är...

Det finns en låt med Melissa Horn som heter Mardrömmar.  Och ikväll när jag ligger här hemma i min egen säng och lyssnar på texten hör jag den på ett helt annat sätt nu än jag gjort tidigare.    I ett stycke ur texten sjunger hon:    "Och j...

Idag gifter sig mitt ex. Han som krossade min bröstkorg och aldrig riktigt gav mig ett avslut. Människor jag känner runt mig säger: - Men han är ju bara ett ex.. I deras ögon, ja. I min bröstkorg, nej. Han var den enda som fått mig att un...

På Torsdag skall jag säga mitt sista hejdå till min bror.  Hur gör man det?  Ja, döden är en naturlig del av livet, och man vet aldrig hur länge man får leva. Men hur kommer det sig att när min bror som äntligen bestämt sig för att försöka kämp...

Det finns så många olika sorters former av ångest.  Och jag upplever nog minst en om dagen.    Beslutsångest är nog den jag tampas med oftast och nästan alltid när det kommer till vad jag ska äta.  Och jag tror att dom flesta håller med mig i...