2010 och 2012 var mina värsta år vad jag kan minnas. 

Dom kriser och kamper jag då fick kämpa mig igenom var mer än nära att knäcka mig.

Nu 3 år senare och många erfarenheter rikare kan jag äntligen stå på helt egna ben och sola mig i glansen av att ha kämpat mig dit jag nu är. 

Men strålarna skiner inte ner på alla just nu. En vän kämpar sig just nu igenom vad som kan vara en av dennes svåraste stunder på många år och jag minns så väl hur det kändes när mina fötter släpade på dom där tunga skorna. När varje dag man orkade sig ur sängen var en vinst. 

Man bygger hela tiden ett korthus, det står stabilt och tryggt och man bjuder in vänner och bekanta.

Man leker med ödet, och så länge det är vindstilla eller det kommer en lättare pust så står det där.

Ståtligt, vackert och  med en falsk trygghet. 

Sen kommer stormen, när känslorna stormar i hela ditt hjärta och "korthuset" din trygghet och allt du byggt upp faller.

Som vän önskar man att man kan finnas där, men när man står där med söndergråtna kinder och hoppet ligger platt på golvet men ändå i en liten hög av besvikelser finns inga ord som hjälper.

Det är ett krig man måste vinna själv.

Själv befinner jag mig i en never ending story av förkylning..

Mitt senaste läkarbesök kändes ändå lite mer hoppfullt och givande. Min läkare lyssnade, kollade mina journaler flera år tillbaka och tog min oro på allvar. 

Bara det att han faktiskt väljer att kalla in mig för att diskutera provsvaren när dom kommer tillbaka tyder på en respekt läkare - patient emellan. Jag hatar att få ett brev på posten. Så oerhört opersonligt och ignorant. 

Han tog prover för i princip allt. Vitaminer, mineraler, sköldkörteln, immunförsvaret, astma. 

Men sen kan det ju även helt enkelt vara så att jag haft en jävla otur också. 

Shit happens lixom. 

Oavsett vad svaret nu kommer vara kommer det kännas bra att ha uteslutit allt.

Snart kommer även min födelsedag.. 31.. Jag orkar inte ens gå in på det. 

Jag är tacksam för mina vänner, min familj och min katt som jag inte kan göra annat än älska så högt att jag snart får svindel. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att falla för någon gör dig sårbar. Efter att i princip varit singel i 5 år skrämmer det nästan livet ur mig. Visst är det väl så att jag haft känslor för människor efter det. Jag är inte gjord av sten.. Men att på riktigt våga släppa in någon är...

Det finns en låt med Melissa Horn som heter Mardrömmar.  Och ikväll när jag ligger här hemma i min egen säng och lyssnar på texten hör jag den på ett helt annat sätt nu än jag gjort tidigare.    I ett stycke ur texten sjunger hon:    "Och j...

Idag gifter sig mitt ex. Han som krossade min bröstkorg och aldrig riktigt gav mig ett avslut. Människor jag känner runt mig säger: - Men han är ju bara ett ex.. I deras ögon, ja. I min bröstkorg, nej. Han var den enda som fått mig att un...

På Torsdag skall jag säga mitt sista hejdå till min bror.  Hur gör man det?  Ja, döden är en naturlig del av livet, och man vet aldrig hur länge man får leva. Men hur kommer det sig att när min bror som äntligen bestämt sig för att försöka kämp...

Det finns så många olika sorters former av ångest.  Och jag upplever nog minst en om dagen.    Beslutsångest är nog den jag tampas med oftast och nästan alltid när det kommer till vad jag ska äta.  Och jag tror att dom flesta håller med mig i...