"Whispers"

Jag har inte skrivit på ett tag, jag tror det beror på att jag känt att jag inte haft något att säga. 

Som att mitt liv stått stilla och bara darrat, ungefär som en varm sommardag när man ser vatten på vägen fast det inte finns där.

Men när jag tänker tillbaka ( kollar bilder i telefonen ), inser jag plötsligt att det inte alls har gjort det.

Mycket har hänt sedan mitt sista inlägg.

Jag har flyttat till radhus i Akalla. Vilket faktiskt är lite av en dröm. Plats, vi har äntligen plats att bjuda hem vänner och familj.

Flytten genomfördes dagen innan resan till Marocco. Jag låg i nån slags influensa och var halv döende, vår flytthjälp som skulle bidra med bil och bärhjälp fick magsjuka och allt kändes ganska uppgivet.

Men Ida och jag lyckades hyra en bil som i stort sett tog nästan allt vi ägde. Och flyttade det mesta själva. Vi fick hjälp av Christopher och Daniel icke att förglömma. 

Efter flytten blev det raka vägen till storasyster och svida om inför konsert på kvällen, Avicii på Tele2Arena.

Vilket ös, jag var ju dock inte i mitt esse då influensan och flytten tagit ut sin rätt. Men det var absolut en upplevelse. Tack Syster för en fin kväll.

Men min kväll slutade inte där. Efter konserten blev det färd hem till Nathalie och Sandra inför Maroccoresan morgonen därpå. Kom väl hem till dom runt 2. Och somnade 3 för att gå upp halv 6 och påbörja resan. 

Kunde inte sova på flyget, vi satt längst bak vid toaletterna och även om jag inte hade oturen att sitta längst ut och få allas rövar i ansiktet kunde jag inte få någon ro att sova. 

5 timmar senare landade vi i Agadir. 

Det var en väldigt lugn och avslappnad resa, lite för kallt för min smak men i övrigt otroligt mysigt ställe.

Vi blev hembjudna till vår Taxi-chaffis på fredagslunch efter att han kört runt på oss i nästan en veckas tid. 

Vilken otroligt fin gest. 

Att komma hem och sedan börja packa upp bohaget var ju kanske mindre kul. Men skönt att hitta ett mer tryggt boende.

Jag har varit på konserter också. Fler än jag lyckats delta i på år.

Först Avicii.

Sedan Johnny Flynn. Vilket var magiskt.

Mypan gav mig en biljett till Valerie June i födelsdagspresent och det var också så otroligt bra.

Och i fredags var jag på Slag från hjärtat som firade 10 år.

Man kan säga att jag har förkovrat mig i olika genrer och stilar. And I love it!

Jag har även lyckats fylla 30...

Denna siffra som skrämt mig, hållt mig vaken och kliat lite obehagligt i min hjärna. 

30.. Vuxen.. Gammal.. Ansvar och vett. Det är vad jag förväntade mig. 

Att det skulle slå mig i pannan den dagen jag vaknade och hade klivit över strecket. 

Jag har nojjat och gnällt över detta i månader. 

Nu står jag här, lika vilsen som innan om inte mer till och med. Och funderar på vad jag vill med livet. 

Vart det ska ta mig och vad som är den stora meningen egentligen. 

I ett land som känns mer splittrat än någonsin blir jag lite rädd, kommer våran trygghetsbubbla spricka nu. Är vi inte längre det land som kommit så långt och är en förebild med vårt politiska system som verkar vara rättvist. 

Nej vi har tappat masken, och blottat våra sår. Det kommande valet är superviktigt och jag oroar mig för dom extra kilon jag lagt på mig. Slits mellan drömmar om mitt nästa steg för att må bättre. En ständig jakt på självkänsla och självförtroende i en allt för vrickad verklighet. 

Ibland kan jag känna mig så liten och obetydlig i det stora hela. Och jag antar att det är då jag ligger vaken som inatt.

Tankarna bara bubblar ut och det blir lika rörigt som det här inlägget. Men på nåt sätt måste det ut, så nu sitter jag här.

Tillbaka till det ytliga.

Min 30-årsfest var super. Goda vänner, god mat och en inte allt för stressad dag. 

Började dagen med att sitta i underkläderna på vår lilla bakgård och dricka vin i solen. 

Något jag aldrig kunnat göra den 4:e april tidigare.. 

(Bra eller dåligt kan man fråga sig, med tanke på klimat och hela den biten.)

Men jag lät inte dom tankarna vandra den dagen. 

En efter en droppade vännerna in, och det var en superhärlig dag.

Jag har även lyckats hamna mitt bland Hammarbys supportermarsh från Medis till Skanstull.

Något jag aldrig hade kunnat tro att jag skulle göra. 

Det var lite skrämmande med alla smällare och den enorma mängden människor. 

Men också något sjukt kul på samma gång.

Det är som något läskigt man inte kan låta bli att titta på. Lite genom fingrarna för ansiktet i soffan.

Jag fick även en fantastisk present av mina vänner. 

Ett presentkort på klippning och färg hos Toni&Guy. Herregud så lyxigt.

Jag kapade det mesta av håret och är sjukt nöjd men också lite ledsen att se det falla.

Välbehövligt dock. 

Har även lyckats få njursten under första månaden som 30 åring. Om något skriker kärring så är det väl det! Men det måste vara något av det mest obehagliga man kan genomgå.

Det kom så plötsligt och efter 1 timme kunde jag varken sitta, gå, stå eller ligga. Jag grät som ett barn och trodde jag skulle dö. 

På långfredagen slog det till. Och inom loppet av 2 timmar från det att det slog till, tills jag låg på en brits och fick sprutor i rumpan och magen trodde jag att mina minuter var räknade.

Fick även efter morfinsprutan veta att jag inte kan gapa tillräckligt stort! 

Det kom upp som en varning i min journal. VEM HAR EN SÅN VARNING?

Jag blev lite full i skratt när dom sa det och tyckte att det var det konstigaste man kan varna för.

Men jag antar att det är bra att veta..

Fick spendera natten på observationsavdelningen och fick göra ultraljud på njuren. Följt av magnetröntgen.

Och mycket riktigt så hade jag en sten. 

Hela påskhelgen var förstörd och jag blev liggandes en vecka. 

Nu tror jag att jag kan sova...