En vuxen flickas drömmar.

Alla inlägg under augusti 2012

Av Linn - 30 augusti 2012 14:54

Idag när jag vaknade gjorde min hand ungefär 10 gånger mer ont än den gjort på länge. Det har gått lite fram och tillbaka med min tumme, förmodligen beroende på vad jag har gjort med handen. 

Så jag bestämde mig för att ringa vårdcentralen. 

Kommer precis därifrån och har fått diagnosen De Quervains syndrom.. Ja det låter ju rogivande..

Man kan läsa om det HÄR.

Jag fick ta röntgen bilder, fick en remiss till ortopeden samt arbetsterapeuten. Tydligen är det oftast operation som är det enda som hjälper. 

Tack! Precis vad jag behöver höra som arbetslös och inte kan använda min hand.

Turen förföljer mig verkligen, jag måste ha varit en elak man som spottade tuggummin i barns hår i ett tidigare liv eller nåt åt det hållet.

Jag som äntligen började må lite bättre och började få lite av mig själv tillbaka. Nej sätt dig ner på stolen igen Linn det är inte dags ännu!


Av Linn - 29 augusti 2012 17:05

Man ska glädjas för de små sakerna i livet sägs det. Och idag gör jag det!

Jag jagade router runt stan och nu har vi fiber i lägenheten wihooo.

Inget mer dåligt hackande mobilt skit. Och jag måste säga att även om man måste köpa routern själv så är det sjukt billigt. Vi fick en deal för 116:-/månad 100/10 i 6 månader sedan blir det 234:-/månad. 

Att så lite kan göra så mycket! 

 


Och en annan sak som är super är dom gosiga katterna, herregud vad mysigt det är att ha dom i närheten. Man bara smälter när man ser dom.

 

Och nu börjar det bli höstkallt ute, då får man använda sina varma skor som man har längtat efter. Som tofflor fast ute, kan det bli bättre?

Förutom allt smått som är bra, är jag förkyld som bara den. Hostar och nyser och snyter mig. Inte så jäkla rockigt men det är obligatoriskt. Bättre nu än sen!

 

Av Linn - 27 augusti 2012 01:52

Jag har en säng, en för många ganska självklar sömnhjälpreda. Jag har nu i nästan 6 veckor sovit i diverse konstellationer av detta. Men idag mina vänner har jag en säng! Och jag kommer inte bli väckt av barn eller någon annan för den delen.
Klad chey!!

Av Linn - 26 augusti 2012 13:43

Nu har jag befunnit mig i Stockholm i en vecka. Har lyckats jobba med både att inventera på NK och stå i baren på Sollentuna Blues&Rock festival. Inte så dåligt för den som är arbetslös. 

Har även fått hänga med mina vänner och idag flyttar jag in i mitt förra rum på söder.

Inte så illa pinkat för en gammal räv.

         

Av Linn - 20 augusti 2012 01:57

 

Jag är lite barnslig och tror på sagor och lyckliga slut. Att kärleken övervinner allt och att prinsessan får sin prins. När ska jag släppa den tanken?

När ska jag inse att livet inte är en saga, att prinsen inte väljer prinsessan och att det inte finns några lyckliga slut?

När ska jag vakna upp ur drömmen och inse att livet är kallt och hårt?

Att jag är ensam och övergiven.

Ja jag är dramatisk, och uttrycker mig ganska destruktivt just nu. Men hur ska jag annars få utlopp för mina känslor? Personen jag försöker få säga allt till vägrar lyssna och blir bara arg när jag vill ha allt osagt ur mig. 

Jag har ännu inte lyckats bli sådär arg och förbannad och bett honom fara åt helvete. Vilket jag egentligen borde efter vad han satt mig i. 

Jag menar vilken människa utsätter den man sägs ha älskat för ett sånt öde.

Visst saker börja ordna upp sig i mitt liv. Men än är jag inte där. Än står inget skrivet i sten och oron över pengar börjar krypa över mig.

Idag satt jag på bussen ner till huvudstaden i 8 timmar. 

8 timmar inne i mitt huvud igen, med musik jag egentligen inte vill lyssna på. Den påminner bara om honom. Note to self: - Skaffa ny musik..


Bara för att han säger att jag borde gå vidare, för att han har gjort det. Betyder inte att jag helt plötsligt ska vakna imorgon och all min ångest och smärta ska vara borta. Jag funkar inte så. Det tar tid, och tårar och en oerhörd smärta innan jag kan gå vidare tydligen. 

En männsika som satt oerhört stora spår i ens hjärta försvinner inte med ett poff. Även om man kunde ha önskat det, som magi.

Men magi finns inte i den här världen, det har man ju fått känna ganska tydligt. 

Det betyder inte att jag inte uppskattar allt jag lärt mig, människor jag träffat och lärt känna under tiden med honom. Men just nu känns det väldigt långt bort. När man somnar på en blöt kudde, i en soffa, alldelels ensam. 

Man önskar att han för en dag fick känna hur det kändes, och kanske kunde förstå. Men det kommer inte hända. 

Av Linn - 17 augusti 2012 18:22

True love isn't easy. But it must be fought for. Because once you find it, it can never be replaced. 

Av Linn - 13 augusti 2012 22:02

Idag gjorde jag det, jag färgade håret. Ett steg framåt i mitt nya liv. 

Jag har funderat på det länge och varför inte göra det när man äntligen är här där den bästa frisören håller till?

3,5h och mycket tålamod från älskade Jenny senare så blev jag supernöjd och känner mig genast mycket finare. 

     


Att så lite kan göra så mycket. 

Riktigt nöjd faktiskt!!

Livets lilla pussel börjar falla på plats lite nu. Jag vill inte säga för mycket och jinxa allt men det går lite bättre nu.

Herrn har inte svarat på något meddelande sen torsdag och det är saker jag behöver lösa inom kort med honom. Men han vägrar. 

Av Linn - 9 augusti 2012 22:41

 

Jag har levt i en förhoppning om att han skulle ändra sig. Att han behövde tid, och bara behövde inse vilket misstag han gjort. 

Rent ut sagt levt i en sagovärld där allting slutar lyckligt och prinsen kommer till undsättning. 

Men det är ingenting som är glamouröst med det jag går igenom just i detta nu.

Idag tog han bort vårt förhållande på Facebook. När jag insåg det kom paniken. Den sista lilla livlinan som jag hållit så hårt i kapades och jag föll.

Det finns ingen glamour över att gråta tills du spyr. Eller sitta och kippa efter andan hemma hos en vän som inget kan göra. Prinsessan får aldrig sin prins med kinderna våta av tårar och snor.

Jag känner mig så jävla dum i huvudet, hur kunde jag sätta honom på en pediestal och höja honom så högt till skyarna?

En person jag älskat som jag aldrig älskat nån förut, öppnat mitt hjärta och allra innersta för som bara vänder mig ryggen när det inte passar honom längre?

Och den maktlöshet man genomgår när man sitter här och inte kan fly nånstans. Jag har inget som bara är mitt. Jag känner mig inte trygg någonstans. 

Och visst är det patetiskt och jag borde rycka upp mig och allt kommer bli bra. Men där jag sitter nu med mina ännu en gång blodröda ögon och hyperventilerar känns det längre bort än innan. Och det steg jag tog idag med att söka jobb känns hopplöst.

Hoppet är det sista som lämnar människan säger dom, och nu när hoppet är borta vad finns då kvar?

Ett tomt skal av den personen jag en gång var och önskar att jag kunde hitta igen. 

Den sista lilla biten av mitt hjärta brast och ligger nu på golvet och tynar bort. 




Presentation


En blogg om en vanlig vardag. Om kärlek och musik och livets små önskningar.

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
31
<<< Augusti 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

In english please?

Bloggerfy

kitty


Skapa flashcards