Det börjar klarna nu att jag ska sitta mer än 12 timmar på tåg och buss inom 2 dygn.

 Den här gången när jag reser har jag iallafall en plats biljett. Vilket kommer att kännas som himlen jämfört med att sitta på resväskan vilket jag gjorde en del av resan till enköping. Jag har lite resfeber och kan inte riktigt slappna av, funderar på vad jag ska packa och om det är något jag glömt.

Men är det inte alltid så?

 Jag är jätte trött hela tiden. Det är mörkret som gör det tror jag. Och att jag har jobbat hela helgen, kväll. Vilket gör att man inte gör annat än  jobbar, sover äter och så om igen. Livet står lixom nästan stilla. Man får ingen stimulans från den ytter världen. Den hemliga världen som pågår när man inte är där. Haha nu märks det att jag är trött.

Men jag har faktiskt funderat på det, vad mycket man missar som händer överallt hela tiden. 

Jag brukar bli ganska panikslagen när jag tänker på hur liten man är på jorden. Eller ännu värre när man tänker på universum. Man vill ju inte känna sig så obetydelsefull.  Vilket man egentligen äri det stora hela. Visst kan man inte vara universums mitt punkt, men det blir bara för mycket i mitt huvud när jag tänker på det.

Jag är en sån person som måste se meningen med allt. Som matte förstår jag mig inte på. Vissa gånger sa min lärare: -Det är så det är. Men jag vill ha en förklaring till varför men fick ingen. Då kan jag inte greppa det.

Kommer inte ihåg vad vi diskuterade men men. Nuska jag sova så att dagen för resan kommer närmare.

God natt*