Idag har jag varit hemma från jobbet, hade feber och jätte ont i min tand.

Ska jobba imorgon. Tandläkar besöket var inte så farligt. Dom sprutade nåt äckligt medel  med en spruta runt tanden och det smakade kemikalier i flera timmar igår. BLÄ! Fick inte riktigt lika mycket panik igår. Men skall tillbaka i november och operera bort den. 2050:- kommer det att gå på. 

Det kommer svida i fickan. 

Idag fick jag en panikångest attack. Vid ett började tårarna spruta, jag föll ihop på golvet och grät som aldrig förr kändes det som. 

Det var flera år sedan jag hade en sådan sist. Jag vet inte vad som framkallade den heller. Jag bara grät för allt..

Det känns samtidigt bättre nu efter att jag fårr gråta ur mig.

Men när jag låg därpå golvet, på min rosa matta och all smärta jag samlat på mig sakta sipprade ut och lättade lite på trycket. Kunde jag inte låta bli att tänka på hur det skulle se ut om någon såg mig.

Patetiskt. Helt handfallen å söndergråten på en rosa matta. 

Jag gick snyftande och med blodsprängda ögon och la mig och sov i 3 timmar. Vaknade svettig och med huvudvärk. 

Jag är glad samtidigt som jag är livrädd. Äntligen fick jag gråta. Jag har väntat på det länge. Jag har inte kunnat gråta på så länge.

Men jag är samtidigt rädd för att jag ska få tillbaka ångest attackerna. 

Jag orkar inte riktigt med det. Men ska försöka att inte oroa mig för dem. 

 För jag vill inte känna att det ska hindra mig från att leva.

Det är väl bara llt jag samlat på mig så länge som vill komma ut. På tiden kan man tänka..

Nu ska jag försöka sova så ja orkar med imorgon..