Jag är så otroligt handikappad och missanpassad i vissa situationer kan jag tycka ibland. Kan gå över gränsen för vad som är acceptabelt och ibland märker jag det inte själv förens det är försent. Det kan vara allt från skämt till att uttrycka min åsikt gällande något. Men jag kan även be om ursäkt när jag väl inser att jag passerat den där gränsen.

Just nu har jag bara så svårt att veta hur jag ska bete mig med någonting. Känner mig osäker och bortkommen. Jag brukar kunna släppa den känslan och bara vara, men nu stänger jag bara in mig hemma och gör inget vettigt.

Jaja det går väl över det också.

Vecka 9 kommer min storebror Tyko upp med sin son Tim och hälsar på. Jag har inte träffat honom på ungefär två år. Ska bli trevligt.

Just nu har jag god lust och skrota biljäveln. Fläkten har slutat fungera så nu kan man inte ens köra helvetet. Jag vill bara gå ut och sparka och slå den sönder och samman. När ska motgångarna och bilproblemen ta slut?

Fan jag blir galen!!!

Herrn i mina tankar förbryllar mig. Jag vet inte hur jag ska bete mig och vad jag ska säga eller inte. Och det blir ju inte bättre när man är full och hör av sig. Clever Linn!

Jaja.. Imorgon är en ny dag.