Idag har jag fikat med Maria på stan, hon är en sån underbar och lugn person. Man känner ingen stress när man umgås med henne. Och vi hade så otroligt kul i helgen. Vi ses så sällan, man hinner endast med nån fika då och då och nån fest här och där. Men halva charmen med henne är att man inte känner ett tvång att umgås hela tiden. Jag känner egentligen ingen press att umgås med någon men idag ville jag bara få det sagt.

Vi tog en sväng förbi My och Andreas nya lägenhet. My var mitt uppe i inflyttandet men deras lägenhet är fantastiskt fin. Var ett tag sen jag såg henne så det var trevligt att träffa även henne.

Nu ska jag snart släpa mig till slaveriet. Jobbar ett pass till 00 ikväll.

Men börjar dagen med ett möte så där försvinner en timme direkt.

Jag ska snart släpa mig dit.

Nu sitter man här igen, har testat att somna för längesen men kan bara inte. Förmodligen för att jag inte tränat på några dagar, somnar ju lite lättare då.

Och så behöver jag nog få skriva av mig lite.

Just nu verkar alla vara inne i nån sorts knipa eller depression. Människor talar illa om varann och sårar sina vänner, men även människor som inte är deras vänner.

Varför kan inte bara folk som inte gillar varann bara ge fan i varann?

Jag gör mitt bästa för att inte lägga mig i för mycket eller snacka skit som det så vackert även kan kallas. Eller helt enkelt bara vara ärliga och säga exakt vad dom tycker så att man vet om vart man har varann.

Nej jag tycker inte om dig som person, eller nej jag vill inte ha med dig att göra.

Så man slipper allt pratet vid sidan om.

Och nu vänder jag mig inte till någon speciell. Men vill du ta åt dig så visst. Vi har nog alla någon gång i livet sagt och gjort saker vi inte är så stolta över. Jag vet att jag har gjort det. Man är ju bara människa.

Och hur skulle man annars lära sig om inte av sina misstag.

Jag försöker att alltid vara så ärlig jag kan utan att dra in andra i det. Det går inte alltid. Och missförstånd kan uppstå det kan jag förstå.

Men jag kan även stå för mina misstag. Och försöker att göra det på ett så bra sätt som bara går. Men visst skäms jag över saker jag gjort, och är inte alltid stolt över den jag varit. Även om det gjort mig till den jag är idag. 

Många kan se mig som den person jag en gång var. Och det problemet ligger hos dem. Om de inte kan se förbi det är det inget jag vill ha i min närhet heller. Och jag har full förståelse för att folk dömer.

Jag gör också det, dagligen. Man gör nog det utan att tänka på det egentligen. Och det finns alltid fler än en sida att se på saken, vi ser alla olika utifrån vårt eget perspektiv.

Jag kan inte ändra det jag gjort, jag kan endast försöka att inte göra om det.

Jag försöker att uppskatta mina vänner för just det dom är. Då de tillför mycket i mitt liv.

På senare tid har jag dragit mig tillbaka lite mer. Sitter ofta hemma ensam. Mest för att jag valt det själv. Jag hade säkert kunnat hitta på massor av saker att göra jämt, men jag vill inte krascha igen. Jag behöver lära mig att hantera ensamheten. Att trivas med mig själv. Och jag tror jag börja få grepp om vad det betyder. Det är några få jag träffar oftare. Och just nu träffar jag min syster mycket. Hon är nog den enda som egentligen förstår mig, kanske inte till fullo då vi är ganska olika. Men vi har gått igenom mycket tillsammans och hon älskar mig även fast jag är osäker och rädd. Och kan säga till mig när hon tycker att jag är störd. Och henne kan jag bli sur på för att jag inte riktigt kan hantera det hon säger för att jag egentligen vet att hon har rätt. För vi blir vänner direkt. Jag skulle inte vilja förlora henne för allt i världen.

Hon vet vart mina gränser går och är på ett plan lika känslig som mig.

Nu har jag skrivit en halv bok och blottat delar av min själ. Förhoppningsvis kan jag somna och slippa ha det i huvudet längre.

God natt.

Sjukt bra låt!!