Jag kunde inte säga det bättre själv så jag låter Adele förklara det åt mig..

Didn't I give it all?
Tried my best,
Gave you everything I had,
Everything and no less,
Didn't I do it right?
Did I let you down?

Maybe you got too use to,
Having me around,
Still, how can you walk away,
From my tears?
It's gonna be an empty road,
Without me right here,

But go on and take it,
Take it all with you,
Don't look back,
At this crumbling fool,
Just take it all,
With my love,
Take it all,
With my love,

Maybe I should leave,
To help you see,
Nothing is better than this,
And this is everything we need,
So is it over?
Is this really it?
You're giving up so easily,
I thought you loved me more than this,

But go on, go on and take it,
Take it all with you,
Don't look back,
At this crumbling fool,
Just take it all,
With my love,
Take it all,
With my love,

I will change if I must,
Slow it down and bring it home,
I will adjust,
Oh, if only,
If only you knew,
Everything I do,
Is for you,

But go on, go on and take it,
Take it all with you,
Don't look back,
At this crumbling fool,
Just take it,
Take it all with you,
Don't look back,
At this crumbling fool,
Just take it all,
With my love,
Take it all,
With my love,
Take it all,
With my love.

Efter gårdagens smäll på käften i form av att bli iskallt dumpad. Kände jag inte för att ligga och gråta i ett garage. Så jag panik packade och åkte till Stockholm.

Älskade Nathalie mötte mig på stationen och vi satte oss på en uteservering och tog en öl.

Jag kan inte i mitt lilla huvud förstå hur man kan säga till någon att man aldrig älskat någon så mycket, och sedan låta den personen gå.

Eller hur man kan vara så egoistisk att man inte vill ändra på sig för att man har bestämt sig för att aldrig släppa in någon.

Som om mina känslor och allt jag gjort och känt inte betyder något.

Saker förändras i livet och man får ständigt ändra sina planer och värderingar.

Om man inte tänker med hjärtat så kommer molnen att börja smälta snart...

Igår tog mina vänner hand om en 16 årig kille dom hittade på gatan, som blivit sexuellt utnyttjad och inlåst i 2 år. Jag följde med dom till socialjouren idag och satt där medans dom försökte lösa vart han ska ta vägen. Vi tog honom till en butik och köpte lite kläder till honom.

Samtidigt som jag själv mår skit, kunde jag tänka att jag har iallafall vänner och familj som finns där för mig i denna stund av nöd. Denna stackars pojke har ingen. Mina vänner är såna hjältar i mina ögon. Som tog sig tiden och styrkan att hjälpa någon på detta sätt. Och att ha fått vara delaktig i detta gör att jag känner mig lite gladare.

Men jag saknar honom så otroligt mycket att det svider i hjärtat. Och jag vet inte hur det är meningen att jag bara ska släppa honom när mitt hjärta säger något annat. Fy fan för allt.

Jag kan inte säga att jag mår bra just nu. Jag kan inte ens låtsas att jag ler. För just nu gråter jag bara.

Mannen som öppnade mitt hjärta har ryckt det ur bröstet på mig.

Det kanske hade varit lättare om jag såg logiken i det.

Denna man låg och grät i mina armar och sa att han älskade mig och inte ville förlora mig. Och nu säger han att han aldrig älskat någon som han älskar mig, men han kan inte ha ett förhållande. Han vill vara fri att göra vad han vill och när han vill. Han vill inte behöva tänka på nån annan än sig själv. Han säger att han bara sårar mig när han inte kan vara den killen jag förtjänar.

När han inte kan bestämma sig.

Där kom ännu ett slag i ansiktet för Linn.

Det verkar lixom inte riktigt ta slut på smällar just nu. Och jag vet inte hur många kinder man ska tänkas vända andra sidan till om man bara har 2.

I gave you aaaaaaaaaaaaaall, and you rip it from my hands and you swear it´s all gone.

Ida tog så himla fina kort med sin telefon att jag var tvungen att sno dom och lägga ut dom på min blogg.

Igår blev min kära vän Alva en ärbar kvinna. Hon gifte sig med Alexander och han tog hennes efternamn. Det gulliga är att det var Alva som friade till Alex i vintras. Många av dom bästa vänner jag har var på bröllopet igår och det var fantastiskt att få träffa alla.

      Vi snofsade till oss med Mys hattar innan vi drog till festen.

Alva hade designat sin egen klänning och var vacker som en sommarnattsdröm. Hon gifte sig barfota i gräset i Alex föräldrars trädgård. Det var så himla vackert.

Maten var jättegod, och folket var trevliga. Alva var vacker och glad och nöjd, och Alex var nog detsamma.

        Mina trevliga bordsgrannar, Elsa och Simon. Samt Simon och Danuta. Gästerna och sist men inte minst Ida :)

Idag är jag supertrött och slappar i soffan.

Jag älskar mina vänner!!

Gårdagen var helt fantastisk. Det var längesen jag hade en riktigt bra dag..

Jag, Rob och Darcy slappade i poolen på fallskärmsklubben. Flöt runt i solen på uppblåsbara saker och diverse annat vi kunde hitta.

Det var så otroligt avslappnande och mysigt. Spelade lite badminton och bara njöt av dagen.

Micke, den andra killen som packar fallskärmar på klubben kom förbi och joinade oss.

Vi käkade grillad kyckling till lunch, och blev utbjudna av Micke på middag på kvällen.

Och inte till vilken restaurang som helst..

Nej vi blev bjudna till Frank, som jag lovprisat i tidigare inlägg vilket ni hittar här.

        Vi tog en fördrink innan maten på Cirkus.

  Kvällens härskare ;) Micke.

Det var en supermiddag, finns verkligen inget bättre ställe att äta på. Så sjukt gott och servicen är fantastisk.

Man kan säga att gårdagen var den bästa dagen jag haft på sjukt länge. Sällskapet, slappandet, vädret och maten gjorde verkligen sitt.

Och jag var så otroligt glad.

Men självklart ska alla bra dagar följas av dåliga.

Idag kom domen för vad som är fel på mormor..

Hon har canser i njuren och troligtvis på fler ställen.

Är det inte alltid så att om man får må bra en dag så kommer något och slår ner en?

Men jag ska försöka att tänka positivt och ha en trevlig helg med mina vänner i Stockholm nu när Alva ska gifta sig.

Och försöka behålla känslan från gårdagen.

Gårdagen spenderade jag med släkten på golfresturangen i kil. Vi firade en av mammas kusiners barn som fyllde år och var på besök från Frankrike.

  Mamma

  Morfar

Sedan åkte jag in till Karlstad och träffade Ken och Daniel. Jag blev lite chockad när jag såg Daniel, då han har gått ner 40 kg och såg lite annorlunda ut. Men jag blev impad av att han pallat.

  Ken

  Daniel

Det är skönt att träffa människor man känt en längre tid. Gamla vänner eller vad man ska kalla det. Det känns lite tryggt på ett sätt.

Fick även träffa min Kusin Mattias idag och snacka lite skit med honom.

Träffade även mammas kompis Kickan som jag tycker är så otroligt mysig.

Så ligger det till.

Förjävla bra!