Jag måste verkligen ge upp mina önske tankar om att han kommer ta tillbaka mig.

Han skiter helt fullständigt i hur jag mår eller vad jag gör.

Men bättre sent än aldrig, eller?

Känner mig så patetisk som trodde att han skulle ändra sig.

Har legat och feber mått piss hela dagen och tänkt sönder mig själv.

Och har nog kommit fram till att jag borde ge upp, och bara förstå att han inte vill ha mig.

Men det gör fan ont, och jag är jävligt ledsen över skiten.

Och det blir inte roligare eller lättare när man ligger sjuk och enbart kan tänka.

Fan ta alla killar och deras fina ord.

Och fan ta känslor dom ställer bara till det för mig.

Men mest av allt fan ta mitt dåliga självförtroende som tror att jag inte förtjänar bättre.