Eller är kanske man ska skriva, men jag är verkligen det.

Annars hade det nog inte gjort så här ont. Jag har svårt att koncentrera mig och har konstant ont i magen. Kan inte sova och knappt äta.

Vilken tur att jag jobbar sent den här veckan. Annars hade det aldrig gått.

Maria var snäll och sällskapade mig idag för att ta mina tankar bort från allt elände.

Tack gumman. Vad ska jag ta mig till?

Vad kan jag göra? Varför händer det här mig?

Vad ska man med ett hjärta till när det bara går sönder hela tiden?

Jag har inte känt så här sedan mitt ex Ken. Han var speciell. Och jag var hutlöst kär i honom.

Nu sitter jag här med hjärtat i halsgropen och kan inte svälja.

Slagen på fingrarna för att jag öppnade mitt hjärta för någon.

Idioti!