Motiveringen lyder:

Jag mår för dåligt för att kunna vara tillsammans med dig. Du förtjänar någon bättre. Jag kan inte ens ta hand om mig själv just nu. Och då kan jag inte vara i ett förhållande med dig, för det gör dig bara illa.

Jag är fortfarande kär i dig och jag älskar dig, men det går bara inte nu.

Hur många klyschor kan man räkna till i denna motivering?

Ja visst det kanske är så, men det känns som att han kommer på fina ursäkter mest.

Jag är en person som tror på den stora kärleken, inte att den kommer dimpa ner i knät på mig.

Men att den finns och att man kanske måste kämpa för den.

Just nu känner jag mig totalt värdelös, bortkastad och använd.

Så jävla naiv och blåst som gick på allt snack och alla fina ord. Man ska ju lita på folk, men vid såna här tillfällen börjar hoppet tryta. Mitt hopp för mänskligheten och kärleken och det fina börjar sina, det känns som att jag behöver en helrenovering. I kropp och själ.

Nej jag måste börja tänka på mig själv. Och sätta mig i första rummet.

Sluta leta efter kärlek och ta tag i första bästa människa som visar intresset.

En vän till mig skrev att jag ska sluta leta och låta det komma till mig.

Och det är nog sant.

Min kära syster sa även att jag borde göra som henne, och avstå helt från killar i minst 6 månader.

Och det kommer säkert bli en utmaning utöver det vanliga, men jag ska fan ge det ett försök.

Sluta låta mig själv bli nedvärderad och börja uppskatta den person jag egentligen är.

För jag är fan en bra människa innerst inne, något vilsen och bortkommen kanske men med hjärtat på det rätta stället.

( Inge självgod jag lät )

Dä ä göörlpawer Gudrun!

Och det här är det första man ser när man öppnar facebook i newsfeed:

Och jag mår skit.

Och jag kommer nog inte skriva imorgon!