Det var längesen jag la upp nån musik vad jag kommer ihåg, så kan väl slänga upp några godingar nu när man ändå har tid. 

val

Danielle Duvall - You´re the one that i want. Riktigt bra cover! 

Det finns även en som damien rice har gjort med flera på spotify som också är värd att lyssna på. 

Florence + The Machine - Shake it out 

" It´s always darkest before the dawn"

Alela Diane - Oh my mama

Ja det var några godingar :)

Jag sov som en kratta inatt, hade jätteont i huvudet och vaknade hela tiden. Hade mysigt hos Alva igår med god mat, film och Idol. Massa snack och allmänt häng. På vägen hem pratade jag med mannen i mitt liv. Jag kan alltid slappna av lite mer när jag har gjort det. Men sen sov jag som en kratta. 

Dagen var fullbokad och jag kände att det blev lite för mycket för att jag skulle klara av den. 

Så jag var tvungen att avsäga mig att jobba på restaurangen som jag hade lovat att göra innan jag skulle börja min natt. Va kanske inte så bra, men jag hade inte orken om jag ska jobba 2 nätter i rad. 

Förlåt Nathalie.

Hade en bio-dejt med Vide min systerson. Vi gick på Nalle Puh. Men det blev lite för läskigt en bit in i filmen så vi gick hem igen. 

Men det var mysigt att få lite ensamtid med honom. Efter det hängde jag lite hemma hos min syster och hjälpte henne att sätta ihop en tavla som var lite väl komplicerad för att vara en tavla. Men jag grejade det.

Sen blev det hem och vila inför natten. Kunde inte riktigt somna men jag lyckades blunda en stund iallafall.

Så nu sitter jag här och jobbar natten igen. Och försöker fördriva tiden på bästa sätt mellan sysslorna.

Nu har det gått ca 1½ vecka sen min älskling åkte :(

Det blir inte så mycket lättare med tiden, men man får väl ha tålamod helt enkelt.

Och tänka positivt, det är nog nyckeln. Men det är inte så himla enkelt alla gånger. Man är så van att ha honom nära och kunna ringa när som.

Det funkar inte riktigt så längre. Och det är lite frustrerande när man bara vill se och höra och känna.

Men positivt Linn, positivt! Bara 6½ veckor kvar.

Jobba, sova, äta och prioritera det.

Saknar min lillasyster och Ellen ganska mycket. Men mamma kommer snart ner till storstan, då kan man iallafall få hänga med henne. Få lite mamma lagad mat och dricka te. Hon ska jobba i storstan i vinter en sväng. Skönt att ha nån familj nära en stund. Var ett tag sen jag flyttade från dom nu.

Jaja nu ska jag tillbaka till sysslorna.

Jaha min första natt gick ju ganska bra, lite film och serier gör att tiden går lite fortare. Men jag klarade det ganska bra. Fick lite tid med älsklingen på chatten så det gjorde ju inte saken sämre. 

Somnade runt 9 och vaknade lite då och då under tiden men gick upp 16.00. 

Frågan är ju nu, hur ska jag kunna somna i tid idag? 

Gick hem till syster och hängde med henne och barnen. Fick lite te och lite Vide gos och lite syster tid. aldrig fel. 

Imorgon ska det hängas med Alva. Hoppas hon vill se Idol..

Kanske ska på bio med Vide min systerson i helgen också. Titta på barnfilm, äta popcorn och mysa.

Jag gillar verkligen att gå på bio. Har gjort det ganska mycket det här året, och jag gillar det verkligen.

Åhhhhhh guuuuuuuuud vad jag saknar Rob!!!!

Har för övrigt haft världens rufsigaste och bångstyrigaste hår idag, som ni kanske kan se. Men alla dagar kan inte vara brahår dagar. Så man får ta det som det kommer.  

Nattjobb borde man kanske tycka är något som skulle passa mig som alltid somnar alldeles för sent, och som inte gärna går upp på morgonen. 

Men det är fan svårt, när det inte händer värst mycket och man ska hålla sig vaken och sysselsatt.

Nu sitter jag och sörplar kaffe och håller koll på halvtimmarna. 

Herregud jag vaknade 13.30 idag. Jag har ju inte fått sova ut på ganska länge nu. Det har varit sjukdom, resor och fullt upp. Men jag tror jag behövde sova. Och det gjorde jag. 

Följde med Ida hem till Nathalie för att äta "frukost".

Dom bakade scones och grejade medans jag bara satt och tittade på. 

Det slutade med att vi åt frukost klockan 15.30 på dagen. Passar ju utmärkt om man ska jobba natt.

Alva hann komma förbi strax innan jag skulle gå. 

Det var riktigt mysigt att hänga med tjejerna idag. Precis vad jag behövde tror jag. 

Få prata av sig lite och skratta en del. 

Mystjejer!

Jag har varit en lite bättre flickvän idag också. Jag ringde och grät inte en enda gång.

Ganska stolt faktiskt. Rob sa att det var den bästa starten på hans dag att få höra en glad Linn. Jag kan ju bara tacka mina älskade vänner som står ut med mig i nuläget. Och som får mig att tänka om och tänka rätt.

Idag har det gått exakt en vecka sen jag vinkade av honom på flygplatsen.

En vecka närmare min stora resa.   

En vecka mindre att längta och sakna. 

Nu är det bara ungefär 7 kvar.. 

Imorgon när jag vaknat ska jag hänga med min storasyster och barnen :) Ska bli mysigt. 

Sedan på fredag blir det myskväll med Alva.

Känns ganska skönt att vara uppbokad så man slipper tänka för mycket. För när jag väl sätter igång tar det lixom inte stopp. 

Herregud vad jag har tänkt sönder saker ibland. Totalt malt sönder det i mitt lilla huvud. 

Som lite av en specialitet jag har tror jag. Men nu ska det grejas innan jag somnar i stolen. 

Upp och röra på sig lite så man orkar ett tag till. 

:)

Det är November, och jag har lyckats ducka lite för höstmörkret fram tills nu. Jag har levt uppe bland molnen och inte insett att mörkret kommit krypande.

Men idag gick det upp för mig. När det var mörkt när jag gick till jobbet och solen precis gick ner när jag åkte från jobbet.

Man får ju glädjas åt dom fina solnedgångarna nu, men mörkret finns ändå snart där och kryper under skinnet på en.

Jag har varit en dålig och svartsjuk flickvän idag också. Jag hatar när jag blir sån. Men ibland bara flyger det på mig, och jag kan inte hejda det. Sen skäms jag efteråt för att jag inte bara kunde ha tyglat mina känslor. Och gjort det bästa av den lilla tid jag faktiskt får prata med honom.

Och då får man lite ångest bara för det. Och mörkret, mens, fattigdom och trötthet.

Som sagt så är jag ingen direkt mästare på att vara morgonpigg. Och när det sen är mycket på jobbet och man kommer hem och pustar ut. Ja då kommer allt smygande som man stoppat undan under dagen.

Och så mörkret.

Så jag bestämde mig för att medans jag tvättade göra nya slingor i håret, för att göra tillvaron lite ljusare ;) Och med lite hjälp från Ida med bakhuvudet så blev jag riktigt nöjd. Och slipper skämmas över utväxten från helvetet.

Genast blev allt lite bättre.

Sedan tog jag ett långt snack med mamma. Och hon sa åt mig att plocka fram självsäkerheten.

Och lita på kärleken han visat mig. Och se fram emot dom äventyr som väntar.

Ja ibland är det allt bra att mammor finns.

Imorgon ska jag försöka sova länge, och träffa Nathalie. Ska försöka mig på en promenad också så jag kan rensa huvudet lite.

Imorse begav jag mig till jobbet i en okristlig tid och allt var kallt och mörkt. Jag är verkligen ingen tidigmorgon-människa. Jag fungerar bäst om jag får gå upp runt nio snåret. Att gå upp 6 är för mig något man helst inte gör.

Hela dagen var fullspäckad och jag var supertrött när jag begav mig hem.

Väl hemma möts jag av en present liggandes på min säng, tillsammans med en lapp och en Hello Kitty tidning med wallstickers.

Min älskade Ida som legat hemma sjuk, har tagit sig ut och inhandlat en present till mig.

Jag fick en supersöt fjärilsmugg! Och en urgullig lapp.

Det var ju så att Ida råkade ha sönder muggen som jag köpte när jag flyttade in och ville ha något som var mitt eget innan mina saker var här. Iofs har jag inte packat upp några av mina kökssaker förutom min stavmixer nu heller. Så det var väl en alldelels förträfflig present.

Fick också ändring på schemat, jobbar dag imorgon. Så jag borde verkligen ligga och sova nu. Men somnandet har lixom försvårats sedan Rob åkte. Det extra kramtäcket och mina Hello Kitty substitut håller inte riktigt samma standard som hans omfamning. Det är konstigt hur man kan vänja sig så vid att ha någon vid sin sida.

Jag har inte varit någon som gillat att ligga nära tidigare direkt. Jag vill gärna somna för mig själv och ha plats i sängen. Men något hände med Rob. Jag ville ligga så nära det bara gick.

Har fått reda på hur jag jobbar i jul också. Det blir natt. Dagen innan, under julafton och även juldagen.

Katsching!

Jag är ju inte mycket för att fira jul ändå. Ida kommer vara i norrland så jag har inget emot det.

Men nu ska jag försöka tvångssomna.

Jag inser nu att jag har varit en dålig kompis på senaste tiden. Jag hör aldrig av mig, jag vill aldrig följa med på något. Jag hittar aldrig på nåt. 

Det har väl mestadels varit för att jag inte velat gå miste om tiden jag haft med Rob. När man vet att tiden är begränsad och vill få ut så mycket man kan av den. 

Men jag ska skärpa mig nu, jag lovar. 

Iofs kommer jag jobba mycket nu ett tag framöver. Jag kommer ta varenda extrapass jag kan och se till att jag inte blir sjuk igen. För jag är i desperat behov av pengar till min resa. 

Men så fort jag har tid ska jag försöka vara en god vän. 

Jag kan inte hitta på dyra saker som att gå ut och middagsdricka eller så. Men en film eller bara kaffehäng är jag ganska bra på. 

Denna vecka är inte så intressant, jag jobbar imorgon på dagen sen tänkte jag ta itu med mitt stackars rum som jag försummat. Och även tvätta berget av tvätt som väntar på mig. 

Jag jobbar tisdag och onsdag natt. Ledig torsdag och fredag. Kommer förmodligen vara som en zombie men det är det värt. Sen jobbar jag lördag och söndag natt. Inte direkt världens rockigaste vecka men det genererar pengar. 

Stackars Ida är sjuk. Förmodligen i samma hemska influensa som jag drabbades av. 

Jag tycker verkligen synd om henne. Men nu måste jag försöka sova, då jag börjar 7.15 imorgon..

Idag har jag gått igenom en känslomässig bergochdalbana. Jag tänker inte gå in på det, men jag har verkligen inte varit glad.

Allt är väl vad man kan kalla löst nu, eller så gott det går iallafall.

Nu handlar det mest om att våga lita på och tro på det som sagts.

Med mina tidigare erfarenheter av förhållanden, och då menar jag inte bara mina utan alla människor runt omkring mig och deras förhållanden. Har jag svårt att lita på människor.

Det är min största brist, det skapar mer problem än det löser helt enkelt.

Jag har sett så många människor ljuga och gå bakom ryggen på varandra att jag konstant tror att det är det alla gör. Jag har själv inte varit en ängel och försöker inte få det att framstå som det.

Men med allt detta i ryggsäcken är jag överanalytisk.

Idag har varit en sån dag, när jag har sett för mycket och överreagerat helt enkelt.

Kanske beror det på saknaden, den blev för stor och jag letade fel. Eller så beror det på något annat.

Men summan av kardemumman är iallafall att jag saknar Rob sjukt mycket. 

Och han saknar mig. Det är fan inte lätt att ha en pojkvän på andra sidan jorden, som man måste vänta en hel dag på att få prata med pga tidsskillnaden.

Jag är så kär så det skrämmer mig, och jag vet inte hur jag ska hantera det.

Men vem säger att kärlek är enkelt? Man måste kämpa för det man vill ha. Man måste våga, vilja och tro. Och inte låta tvivel infektera sin hjärna.

På Heathrow dagen vi sa hejdå :( Hade lite svårt att le på fotot..

Tänkte lägga upp lite bilder från begravningen och allt runtomkring som jag glömde lägga upp i förra inlägget.

Hjärtat är från oss barnbarn och barnbarns barn.

Mormors kista och granen med orienteringskontrollen :) Där mormor var i sitt rätta element.

Kusinerna och släkten på middagen efteråt.

Och Rob i skjorta ;) något han aldrig vill ha på sig. Men offrade sig för min skull.

Mossis skruttunge! I sin onepiece :)

Robs födelsedagstårta.

Mina hello kitty substitut nu när Rob är borta. Och det supersöta pannbandet jag fick av Tina när jag åkte hem.

Låt Januari komma snabbt nu så jag får vara nära mitt hjärta igen!

60 dagar kvar tills jag börjar min resa till andra sidan jorden för nya äventyr.

Tack Ida och My för att ni är underbara vänner.

Och tack Tina för att jag fick prata med dig när det var som tuffast idag.

Och tack Rob för att du alltid får mig att må bättre.