Herregud vad svårt jag har med det här med att sova. Dom här nätterna har verkligen ställt till det för mig. Men imorgon är det dags igen, natten. 

Imorgon anländer även min mamma till storstan! Ska bli mys att träffa henne.

Idag blev det fotografering. Har inte sett bilderna än så vet inte hur bra det blev, men det känns som det blev bra. Det var längesen jag modellade nu. Men livet har lixom kommit ivägen lite för det. 

Men det var kul att få ställa sig framför kameran igen. 

Jag blir alltid så nyfiken på bilderna, men man måste vänta.. och det suger. 

Det blev lite porträtt och lite annat som ska redigeras till lite mer fantasy stil. 

Så det lär ju dröja. Men hellre det och det blir bra :)

Idag är det exakt 2 veckor sedan vi sa hejdå. Och idag landar han på Nya Zeeland. Då kommer jag iallafall kunna prata med honom via skype. 

Herregud vad jag saknar honom!!! Det är ren jävla tortyr att vara så långt bort från sitt hjärta. 

Men 50 dagar kvar nu imorgon. Det går sakta men säkert framåt. 

Kämpa, hålla sig sysselsatt och behålla den positiva attityden. Pepp pepp Linn! 

Ja nu ska det jobbas i helgen igen, men lika bra det så man inte spenderar sina sista riksdaler på onyttigheter och roligheter. Nej jobba är bra för plånboken :) 

Jag har verkligen fastnat för Florence + The Machine. Jag har ju gillat dom förut, men nu gillar jag dom lite extra. För mig går musiken i vågor, jag gillar nåt lite mer för en tid, och självklart gillar jag en del lika mycket hela tiden men jag "snöar" in i artister lite. Blir lite extra kära i dom för stunden. 

Men nu ska jag göra ett tappert försök att sova..

Alla kämpar vi mot eller för något. Om inte hela tiden så för det mesta. Det kan vara orättvisor i samhället eller renare luft, människors rättigheter eller för att få den där grannen som inte har någon respekt för andra vräkt. 

Alla för vi nog en kamp med oss själva också. Hur vi kan bli bättre, snyggare, smartare, snabbare eller bara för att hitta lugnet. 

Just nu går mina tankar till Lisa, som kämpat för sitt liv på så många olika sätt genom tiden jag känt henne och som nu nästan strök med när hon blev gravid. Och som måste kämpa för sin dotter som också kämpar för att få finnas till. Jag förstod inte hur allvarligt det var förens idag när jag fick en stunds chatt med henne. 

Och det gick upp för mig att alla kämpar, på ett eller annat sätt. 

Jg beundrar henne, hon har haft en del emot sig genom tiderna men lyckts hitta sin plats i livet. Med en man som älskar henne och ett lugn jag aldrig trodde hon skulle hitta.

Och nu en dotter. Måtte gudarna vara barmhärtiga.

Jag själv har fört en kamp med mig själv. Att hitta vem jag är och hur jag skall kunna ha någon sorts balans i livet. Jag har flyttat land och rike runt, träffat massvis med människor som influerat och inspirerat mig. Blivit sviken och sårad och krossad. Krossat hjärtan och svikit och sårat. Jag har varit oerhört egoistisk men även oerhört oegoistisk. Ställt upp för människor som spottat på mig och tappat tron på människan fler än en gång. Rest mig upp, sakta men säkert och försökt hitta något att hålla tag i. 

Nu bor jag här i en lägenhet i Stockholm, något jag aldrig trodde jag skulle göra. Och har en pojkvän på andra sidan jorden, något jag aldrig trodde jag skulle hitta. Och kämpar för att behålla lugnet. För den kamp jag för nu är en inre kamp. Att komma över mitt förflutna och våga lita på någon. Inte så lätt som man hade hoppats. Men viljan att genomföra det och tron på att det finns en mening med allt får mig att fortsätta kämpa. Så upp till kamp och slåss mot det onda, det korrupta eller det som hämmar din tillväxt här i livet. Våga vägra rädslan!