När jag och min lillasyster bodde tillsammans 2007, hade vi en tradition att på morgonen ha morgonrock.

Vilket betydde att man skulle ha morgonrock på sig ( vilket jag inte hade men Emmy ). Och spela rock på morgonen. Vilket då blev morgonrock i dubbel bemärkelse. 

Ellen som då bara var ett halvår upp till ett år var självklart med och fick agera "Ellengitarr". Vilket betydde att vi spelade på hennes mage och dansade runt med henne, och hon skrattade. 

En fantastisk morgontradition! Gud vad jag kan sakna dom stunderna ibland. 

Idag fick jag se ett kort på den lite modernare versionen av morgonrock. Där även Ellen rockar!

Fantastiska unge, sådan mor sådan dotter ;)

Det enda som egentligen är minus med att bo här i storstan är att familjen är så långt bort.

Men idag hade jag mamma på middag, och sedan hade vi datorkurs.

Hon fick ladda ner skype, så jag kan prata med henne när hon är borta. Och jag lärde henne lite annat matnyttigt som att föra över bilder från telefonen.

Det var mysigt att få spendera lite tid med mamsen. Hon kommer ju vara här nu ett tag, vilket känns väldigt skönt.

Ida är ju borta, och jag och My är kattvakter. Igår låg Gordon så himla fint, så både jag och My var tvungna att slänga fram telefonerna och plåta lite.

Han är ju som gjord för att fotograferas! Kolla vilken posé han kan ta fram om han bara vill.

Nu blir det eftermiddagsjobb hela resterande veckan, 15.45 - 21.15 är dock ledig lördag och jobbar lite längre på söndag. Men ingen natt den här veckan. Kan va skönt att slippa det ibland också.

Det har snart gått 3 veckor sen Rob åkte, och det känns fortfarande lika tomt i sängen :( 

Men jag försöker hålla humöret uppe. Även om jag kan bli lite kinkig över att man inte hörs så ofta. Och att behöva sitta och vänta när man bestämt att höras, för att bli besviken när det inte blir så. 

Men självklart kommer saker ivägen, och han jobbar. Det är bara så jävla sugit när man saknar någon så jävla mycket. Men det kanske är som han säger: Abscense makes the heart grow fonder.

Och när vi väl hörs så peppar han mig att vara stark och hålla ut, för dagarna går.

Men är det fel att önska att dom kunde gå lite fortare, iallafall fram tills dess. Sen kan dom få sakta ner ganska mycket :P

Och jag börjar bli ganska livrädd för det här med flygturen, tänk om jag virrar bort mig i hong kong? Eller glömmer nåt viktigt? Eller missar nåt flyg?

Satan i gatan!!!

Nej jag som är list-freak ska göra en lista på vad som ska med i handbagaget och en för det vanliga babaget. Och sedan pricka av allt vartefter jag packat ner det. Skottsäker plan!