Idag har jag gått igenom en känslomässig bergochdalbana. Jag tänker inte gå in på det, men jag har verkligen inte varit glad.

Allt är väl vad man kan kalla löst nu, eller så gott det går iallafall.

Nu handlar det mest om att våga lita på och tro på det som sagts.

Med mina tidigare erfarenheter av förhållanden, och då menar jag inte bara mina utan alla människor runt omkring mig och deras förhållanden. Har jag svårt att lita på människor.

Det är min största brist, det skapar mer problem än det löser helt enkelt.

Jag har sett så många människor ljuga och gå bakom ryggen på varandra att jag konstant tror att det är det alla gör. Jag har själv inte varit en ängel och försöker inte få det att framstå som det.

Men med allt detta i ryggsäcken är jag överanalytisk.

Idag har varit en sån dag, när jag har sett för mycket och överreagerat helt enkelt.

Kanske beror det på saknaden, den blev för stor och jag letade fel. Eller så beror det på något annat.

Men summan av kardemumman är iallafall att jag saknar Rob sjukt mycket. 

Och han saknar mig. Det är fan inte lätt att ha en pojkvän på andra sidan jorden, som man måste vänta en hel dag på att få prata med pga tidsskillnaden.

Jag är så kär så det skrämmer mig, och jag vet inte hur jag ska hantera det.

Men vem säger att kärlek är enkelt? Man måste kämpa för det man vill ha. Man måste våga, vilja och tro. Och inte låta tvivel infektera sin hjärna.

På Heathrow dagen vi sa hejdå :( Hade lite svårt att le på fotot..

Tänkte lägga upp lite bilder från begravningen och allt runtomkring som jag glömde lägga upp i förra inlägget.

Hjärtat är från oss barnbarn och barnbarns barn.

Mormors kista och granen med orienteringskontrollen :) Där mormor var i sitt rätta element.

Kusinerna och släkten på middagen efteråt.

Och Rob i skjorta ;) något han aldrig vill ha på sig. Men offrade sig för min skull.

Mossis skruttunge! I sin onepiece :)

Robs födelsedagstårta.

Mina hello kitty substitut nu när Rob är borta. Och det supersöta pannbandet jag fick av Tina när jag åkte hem.

Låt Januari komma snabbt nu så jag får vara nära mitt hjärta igen!

60 dagar kvar tills jag börjar min resa till andra sidan jorden för nya äventyr.

Tack Ida och My för att ni är underbara vänner.

Och tack Tina för att jag fick prata med dig när det var som tuffast idag.

Och tack Rob för att du alltid får mig att må bättre.