Jag ska åka till mamma och pappa och raka min katt fejjan för hon har en massa tovor i sin tjock päls.

Så nu ska det bort.

Tycker inte om när hon mår dåligt. Och mamma säger att hon verkar göra det.

Då mår jag lite dåligt i hjärtat. Hon kan ju inte bo hos mig eftersom hon är utekatt. :(

Men jag får ju gosa med henne när jag vill iallafall.

Ska bli gött och få lite lagad mat också. :)

http://video.google.com/videoplay?do...5947&q=snigeln

En alkis i torsby!

Det är en relativt vanlig fråga man ställer till en person man nyss träffat eller lärt känna. Men med ett inte alltid lika enkelt svar.

Jag brukar fråga om man vill ah den korta eller långa versionen.

Den korta versioen är att jag är född i värmland men har flyttat runt.

Den långa versionen tar vi en annan gång ;P

Jag är född stolt värmlänning. Det kan ingen ta ifrån mig, men jag pratar inte värmländska. Det hade mina kära vänner i Åre vettet att vänja mig av med. Simpelt genom att härma det jag sa och be mig prata.. Jag la av med det ganska snabbt.

Jag skämdes väl kanske lite grann, när ingen annan pratade som mig och folk skrattade åt det jag sa. Ibland kan jag önska att jag inte gjorde det och hade lite av den värmländska charmen kvar. Men samtidigt har jag en så blandad dialekt att jag plockat lite från alla ställen jag bott på.

När man flyttat såpass mycket som jag gjort kan man inte låta bli att känna sig rotlös och vilsen vissa dagar.

Som att man egentligen inte är någonstans ifrån, och är ensammast i världen.

Men samtidigt kan jag känna att jag är lyckligt lottad som träffat alla människor jag gjort genom att ha flyttat och lärt mig mycket om relationer till olika sorters människor. Och att inte vara så blyg och ta sociala kontakter.

Men den lilla ensamma Linn kan ändå visa sitt osäkra ansikte vissa dagar.

Det finns många vänner jag tappat på vägen och som jag kan sakna ibland. Men än hänger några kvar, och det är förmodligen dom jag kommer ha vid min sida för alltid.