Jag sitter här och kommer på mig själv med att tänka att fan jag har en bil. En snygg bil, inget ruckel med massa rost utan en fin och trevlig bil att ha att göra med.

Nu är det endast 1 h 18 minuter kvar tills jag får slita mig loss ur dessa kedjor som kallas jobb och åka hem och äta chips som Linda så snällt åkte och köpte till mig eftersom jag inte skulle hinna till affärn.

Vilken ängel.

Det är ungefär lika mycket folk på chatten som det är på nordpolen idag. Det är jobbigt när det är as mycket kö, och man känner att man behöver stressa ihjäl sig men det är minst lika jobbigt när man inte har nån. Då går tiden s a k t a . . .

Imorgon slutar jag iallafall 19.00 ska bli skönt, kanske till och med kan släpa mig till gymmet en liten sväng. Börjar ju bli lite bättre. Inte helt tjock i huvudet.

Snart ska jag ner till värmland och träfaf hela tjocka släkten. Jag längtar efter min kära familj och mina släktingar. Träffar dom så himla sällan.

Och då skall jag ju självklart ta min lilla pärla med mig.

Idag blev morgonen väldigt stressig.. Det började med att bli väckt av ett samtal en halvtimme innan jag skulle gå upp. Men men ingen mening att bli less för det. Sedan ringer min kära storasyster och säger att hon ska låna mig pengarna till bilen som jag skulle få av mamma och pappa. Men som dom ej fått på grund av finanskrisen och nya regler tydligen. Så företaget som skulle ge dem pengarna för den avverkade skogen fick skjuta på det.

Jag grät glädjetårar och lovprsade min syster. Så jag skrapade ihop mig och ringde linda som jag skulle fika med och sa att jag var tvungen att hämta bilen. Så hon skjutsa mig. I love my car!!!! Den är underbar. Körde från härnösand och tillbaka och jag trivs som fisken i vattnet i min lilla renault.

Solen skiner och jag har fått mat i magen, en riktigt bra start på denna dag faktiskt. Nu sitter jag på jobbet till 22.30 Sen ska jag nog ut och brumma lite. hihi