Idag tar alla studenten här i sollefteå. Själv gjorde jag aldrig det. Jag hoppade av ett halvår innan studenten här i sollefteå. Den dagen är nog en av de mest sorgliga i mitt liv. Jag grät nog nästan mer än dom flesta andra, jag var självklart på skolan och kollade när hela min klass stolt stod med sina mössor och sjöng. Jag grät för att jag misslyckats i mina ögon. Att jag inte hade styrkan att stå ut tiden ut.

Men även av glädje för mina vänner som klarat det. 

Idag stod jag och Karin i parken och kollade på studenterna. Hon fick tårar i ögonen och sa: - Kan du tänka dig att det var 6 år sen vi tog studenten. Jag rättade henne och sa: - Sen DU tog studenten. Hon skrattade lite och bad om ursäkt. Men varför ska hon det. 

Jag valde att inte fortsätta på grund av personliga orsaker. 

Men självklart fäller min själ en liten tår varje ny klass står med den vita mössan och väntar på livet. 

Jag måste ändå säga att jag klarat mig ganska bra utan studenten. 

Jag är fastanställd, har bil, körkort, är numera skuldfri och bor i en fantastisk lägenhet. Jag är frisk ( för det mesta ) och har vänner jag inte skulle byta bort för allt i världen. Kan man egentligen önska mer av livet?

Visst pojkvän, barn och ett hus hade inte suttit fel. Men livet är ganska bra utan det också. 

Man blir lite lätt nostalgisk såna här dagar. 

Ikväll ska jag ut en sväng med folket. Ska försöka att inte dricka så mycket så de nostalgiska minnena tar överhanden.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att falla för någon gör dig sårbar. Efter att i princip varit singel i 5 år skrämmer det nästan livet ur mig. Visst är det väl så att jag haft känslor för människor efter det. Jag är inte gjord av sten.. Men att på riktigt våga släppa in någon är...

Det finns en låt med Melissa Horn som heter Mardrömmar.  Och ikväll när jag ligger här hemma i min egen säng och lyssnar på texten hör jag den på ett helt annat sätt nu än jag gjort tidigare.    I ett stycke ur texten sjunger hon:    "Och j...

Idag gifter sig mitt ex. Han som krossade min bröstkorg och aldrig riktigt gav mig ett avslut. Människor jag känner runt mig säger: - Men han är ju bara ett ex.. I deras ögon, ja. I min bröstkorg, nej. Han var den enda som fått mig att un...

På Torsdag skall jag säga mitt sista hejdå till min bror.  Hur gör man det?  Ja, döden är en naturlig del av livet, och man vet aldrig hur länge man får leva. Men hur kommer det sig att när min bror som äntligen bestämt sig för att försöka kämp...

Det finns så många olika sorters former av ångest.  Och jag upplever nog minst en om dagen.    Beslutsångest är nog den jag tampas med oftast och nästan alltid när det kommer till vad jag ska äta.  Och jag tror att dom flesta håller med mig i...