Imorgon tar alla studenten här i sollefteå. Tänkte försöka masa mig upp och titta på en av deras lyckligaste och sorgligaste stunder i livet.

Men ska sova så länge jag kan.

Idag får jag TV kanaler! ÄNTLIGEN!!!!!!

Har inte tittat på tv på 2 månader, och jag är sån duktig medborgare och betalat tv-avgiften. För ingen nytta. Men men det kommer idag.

Idag jobbar jag till 20.00 och sedan ska jag hem och kanske träffa Linda. Vi har haft lite av ett sms krig just nu inför helgen. Vi bestämde för länge sen att vi skulle ha en tjej kväll i juni utan pojkvänner och nu när jag inte har nån blir det ju inte så svårt för mig. Men nu ska vi tydligen på fester med Kim hennes pojkvän. Och jag har inget emot honom verkligen inte. Men jag hade sett fram emot att fåumgås med Linda och festa med henne som förr.

Blir inte att vi ses så ofta nu. Och det förstår jag när man bor tillsammans med sin kille.  Ja ja det löser sig. Behöver bara ta det face to face så går det nog bra. Jobbigt att ta det via sms.

För två somrar sedan fick vi alla ett chock besked att en av våra vänner hastigt lämnat oss, en person med stort hjärta och som lämnade många människor med en bit som fattas i hjärtat. Vi har säkert alla förlorat vänner och nära och kära vilka lämnat sina spår. Och ikväll fick jag bara en känsla av saknad. Det är inte så väldigt ofta jag tänker på det men det händer. Och nu när jag snart skall ner till värmland kommer tanken lite oftare.

Jag hann flytta innan olyckan var framme och hade pratat med honom i telefonen bara en vecka innan det hände. Och han var så glad och hade stora drömmar. 

Det slog ganska hårt emot mig. Han var ändå en värdefull vän under tiden jag bodde med Ken och i Torsby. Han kom alltid till oss en sväng så snart han kommit hem från jobb kors och tvärs och spelade tv-spel och tog en paus från omvärlden.

Snackade skit och var en sann vän.

 Han kunde sitta långt in på småtimmarna och bara vara med oss.

 Han tog med sig eget snabb kaffe och gjorde iordning i vårt kök.

Jag saknar honom, och alla stunder när han släppte ner garden och bara var William.

Lyssnar på låten Hear you me med Jimmy eat world.  Och kan bara tänka på honom. Han är den enda av mina riktigt bra vänner som gått bort och jag är lyckligt lottad på grund av det. Att inte fler i min närhet gjort det alltså. Jag har fortfarande hans nummer sparat i telefonen. Det kan tänkas sorgligt. Men jag förmår mig inte att radera det.

Känns som att om jag gör det raderar jag honom.

Må vara lite bisarrt men hellre det..

Ville bara få det ur mig.

A song for a heart so big,
god wouldn't let it live.

R.I.P William Ranström