Det här är en kontaktannons den ärliga vägen:

 Jag är en 24 årig tjej. Blonderad, 173 cm lång och normal kroppsbyggnad.

Gillar att drömma mig bort i musik och blir ofta okontaktbar.

 Super mer än vad som är rekommenderat, och får då en tendens att slänga ur mig saker jag inte borde. Har även världens sämsta balans sinne med alkoholhaltiga drycker i kroppen. Så stöttning kan vara en bra egenskap hos dig när du dricker. Alltså både mentalt och kroppsligen.Jag mår som sämst på hösten och kan börja gråta för saker som egentligen inte betyder något.

Jag ger dig hela mitt hjärta så du kan trampa sönder det, och prioriterar alltid dig först. Jag låter dig bestämma det mesta eftersom jag är rädd att säga fel. Och vad konsekvensen av det blir.

Jag har en komplicerad familj, vilken kommer spela stor roll i vår samlevnad eftersom det påverkar mig otroligt mycket.

Jag är alldeles för tam mot min familj och säger inte ifrån.

Gillar att dansa och fika med mina vänner, när jag har tid och ork.

 Sport intresserar mig inte överhuvudtaget. Men jag tittar på det bara för att du inte skall tycka jag är tråkig.

 Trasig och sårad men har lyckats lappa ihop mig någorlunda. Kan ha dagar som inte är lika bra som andra. Vill ändå alltid se det bästa i folk tills dom bevisat motsatsen.

Emo, och har en stor höst depression. Jag äter inte kött, endast fisk, skaldjur och sällan kyckling. 

Om jag äter överhuvudtaget. Du märker på mitt humör om jag fått mat i mig.

Jag klagar mycket på min vikt även fast jag inte borde. Och trivs inte med mig själv. Det positiva är att du kan aldrig får mig att må sämre än vad jag själv har gjort. Som du märker väldigt pessimistisk och har höga krav på min blivande. Vad jag vill ha och vad jag väljer är 2 helt skilda saker.

Jag vill ha en lagom snäll kille, som kan ta hand om sig själv och mig.

Men jag väljer alltid killen som får mig att känna mig osäker på mig själv och otillräcklig.

Känns det lockande? Inte, nej jag förstod det. 

Var bara tvungen att få ut all skit. Förhoppningsvis är morgondagen lite trevligare.

Ciao*

Ja nu sitter man på slaveriet igen ;)

Klockan är alldeles för tidigt för att vara vaken en söndag och jag har en j***a tandvärk. Not good. I somras var jag tvungen att dra ut en visdomstand. Och jag har tandläkar skräck. Satt och skakade och dom var tvungna att be mig att andas, blev helt vit och grät. Moget Linn..

Så nu har jag lite fasa för det här. Kommer nog dra det in i det längsta. Och så är det ju så förbannat dyrt.

Igår blev jag bjuden på middag, av en pojke som tjatade till sig mitt telefonnummer. :P

Det var jätte trevligt, och jag fick blommor och vi åt god mat och satt och pratade en massa.

Hade inte förväntat mig att det skulle vara så trevligt så det blev en glad överraskning. Sen åkte vi bil runt i sollefteå och kollade en sväng. Och så hem till mig och jag visade en massa kort, och vi pratade en massa.

Han kände tydligen Conny, en kompis från när jag bodde i Östersund.

Skumt.

Herr gösta hörde inte av sig igår. Jag skickade ett sms på morgonen, inget svar. Sedan ett mms på dagen, då fick jag svaret: Mmm..  mums.

Ringde strax efter det, inget svar. Och heller inget svar senare på kvällen när jag ringde.

Så nu lägger jag ner. Jag orkar inte med den här känslokarusellen.

Bättre att bara  skita i och gå vidare..

Det gör så ont i hjärtat när man inser att den man tycker om inte riktigt känner samma sak som man själv.

Jag får glädjas åt att det faktiskt finns människor som uppskattar mig.

Och försöka tänka på det.

Jag är så förbannat trött. Har ont i tanden och vill bara krypa ihop i fosterställning i min säng och sova bort denna söndag.

Men icke.