Idag fick jag ett sms som jag inte väntade mig.

En gammal flirt, en mycket ond och hjärtekrossande flirt, hörde av sig för att berätta att han flyttar uppåt igen.

Och någonstans inne i detta hjärta tog en liten bit ett skutt. Även fast jag vet att blotta tanken på denna karl inte är en bra idé. Men som den lilla bad-boy junkie jag är så kommer känslorna och tankarna tillbaka.

Jag vet så väl att det är en jävligt dålig idé. Att jag bara kommer bli sårad precis som alla andra gånger denna man valsat in i mitt liv.

Men ändå håller jag ett litet fönster öppet för honom att slinka in i. 

Och jag säger ju själv att jag inte vill ha en för mjäkig kille, men vart ska man dra gränsen? Finns det egentligen något mellanting?

Min sista kontakt med honom innan denna gång undrade han om jag inte skulle prata med Bingo. Och att jag borde vara med i hans blaska.. Som om jag skulle sälja mig på det viset. Sedan lämnade han över telefonen till en annan person som sa att jag borde skita i honom. Att jag förtjänade bättre. Sedan tog han tillbaka telefonen och la på i örat på mig. Och jag satt gråtandes på midsommar afton.

Nej jag borde skaka av den lilla förhoppning jag har att det skulle kunna fungera. Även fast han inte bor förbannat många mil bort. Även fast han bor i närheten.

Men samtidigt, skulle jag klara av att se honom med någon annan? Nej, det skulle krossa min lilla värld. Men vad är priset för egen lycka? För att behålla värdigheten?

Ja ja, nu har jag suttit hemma i många dagar och börjar fundera på hur människor orkar vara arbetslösa. Jag längtar nästan tillbaka till jobbet. Iofs har jag varit sjuk och inte orkat röra mig utanför dörren. Men äntligen orkar jag träffa folk. Och röra mig utan att hosta sönder mig.. 

Jaja nu ska jag titta på film.