Nu hittar jag mig själv sittandes och lyssna på emo musik igen, ensam och förvirrad. Det finns en person som gör mig lite gladare i det här. Han lyssnar på mina problem och jag kan prata med honom som jag inte kan med någon annan. Han dömer mig inte och förstår hur jag tänker.

Tack för att du finns! Det är en sån person jag borde ha vid min sida stunder som denna. Kan man sakna något man aldrig träffat och aldrig hört rösten på?

Är det bara tanken jag byggt upp jag saknar. Alltås inte saknar som i saknar min syster utan som jag fattas, en bit av mig som inte är hel.

Killen jag tampas med i mina tankar som bryter ner mitt försvar som jag egentligen inte borde ägna en tanke åt efter alla dessa resor fram och tillbaka.

Han smyger omkring i mina tankar och strör små smulor av hopp, samtidigt som jag tvivlar på min egen  förmåga att tänka rationellt. Vad har han som jag inte kan släppa. Är det bad boy syndromet som gör sig påmint som får min skeva världsbild att kännas bra.

Varför ska jag tänka på mig själv? Nej  kommer det en kille som får mig osäker på mig själv och som kan charma den lilla trasiga omhändertagerskan i mig då blommar jag upp i all min svartsjuka och osäkerhet.

Duger jag verkligen för honom? Och hur sjuka är inte alla dessa tankar?

Vad är det som får mig så självdestruktiv..

Vart är min självkänsla? Och min stolthet.

Ska jag orka våga tro?

Alla jag pratat med om det säger bara att du vet ju att det inte kommer att sluta lyckligt. Men vad gör det? Kommer det någonsin finnas någon som känner lika starkt för mig som jag gör för den jag håller av?

 Jag skulle offra mitt hjärta och min själ. För att få den personen att må bra. Är det inte den känslan man vill ha?

Eller är det där  min självdestruktiva sida kommer in?

Att jag blir för mycket och ger för mycket av min själ för någon att bära..

Min svartsjuka hjälper inte heller till. Men är det så konstigt när man är van vid svin?

Får man inte ha rätten att vara det då. Självklart kan den gå överstyr och det är något jag behöver jobba med. Mycket!

Nej jag skall återgå till min kära emo musik och skära sönder mina sår i hjärtat en gång till. Konstigt att det bedövar smärtan så pass bara man får höra en låt som påminner en om den.

Good night..

Idag sitter jag på jobbet igen, tillbaka till tristessen. Hade en trevlig helg i enköping. Gjorde inget speciellt, åt mat och tittade på tv och låg is offan och tog det lugnt. Precis vad en person som mig behöver.

Resan ner var ju en mardröm. Jag hade ju inte kollat på biljetten, och jag hade ingen plats biljett.. BRA LINN! Så resan från sundsvall till enköping började i bistrovagnen där en hel hög fulla ungdomar som sökt jobb i åre satt å skrålade. Jippie, precis vad man behöver när man har jobbat hela dagen. Sedan kom det en sympatisk man och erbjöd en plats i hans sovvagn. Han hade en säng över samt att han inte skulle lägga sig på länge. Så jag fick ligga där. Fan va skönt å vila lite.

Var framme i uppsala 3 på natten och blev hämtad där.

Sedan har hela helgen bara varit lugn och skön. Har varit i ett hus ute på vischan.. Vacker natur och lugn och ro.

Resan hem igår gick mycket smidigare.

Är väldigt fundersam på vad jag vill. Ska jag våga lite på honom?

Han umgås med Bingo och alla blonda silikon flickor som surrar runt den fotografen. Festar med snygga tjejer varje helg

Och efter det sätt han behandlat mig tidigare blir man ganska orolig.

Men jag ska inte fästa mig för hårt vid honom. Måste se på det här med öppna ögon.

Åhhhh va svårt det ska vara.

Jaja ska vara "fadder" idag åt dom nya som ska börja på chatten.

Skojsigt.