Är det så himla mycket begärt?

Få skratta och mysa, krypa ihop i soffan med en arm runt mig och höra hjärslag nära mina. Någon som stryker mig i håret och får min ångest för hösten att försvinna. Höra andetag när jag skall sova och bli förbannad när någon snarkar så jag inte kan sova. Det är iallafall en vettig anledning till sömnlöshet. Istället för att bara ligga vaken och grubbla.

Det värsta är att de tankar som fyller mitt lilla huvud på nätterna är helt meningslösa. Typ som vad om jag ska köpa fler blommor, och vart jag då ska ställa dom.

Eller allvarliga saker som hur jag ska hantera vissa sitautioner. Men så fort någon ligger bredvid mig är jag lugn, hamnar som i trans och somnar fort.

Det är de tunga andetagen som får mig att slappna av.

Vi är inte gjorda för att leva ensamma.. Varför skulle vi annars ha två av allt?

(nästan allt)... Nee nu ska jag inte deppa ihop helt.

Jag behöver köpa en bokhylla. Någon som har ett bra förlag på en snygg och bra bokhylla som inte tar allt för stor plats. Helst i svart eller väldigt mörkt trä.

Jag har ingenstans att ställa mina saker. Förjävligt va man samlar på sig. Skulle nog behöva rensa en del. Speciellt bland mina kläder. Men man tänker ju hela tiden att man kommer att använda det nån gång. Patetiskt. Man har inte användt det på 2 år, men joo då jag ska säkert använda det igen.

Funderar även på att färga håret mörkt igen. Vill inte vara blond längre.

Men men det är ett senare problem.

Bara 2 härliga timmar kvar att jobba. Känns underbart, eller rent förjävligt för dessa timmar kommer att gå otroligt sakta. Jag är hungrig och trött och less.

Idag skall jag laga mat med min vän Per. Vi skall göra potatisgratäng och ugnsstekt kyckling med västerbottensost och vitlök.. Yummie.

Per är en sån vän som är som en storebror och som jag oftast bara träffar när saker inte är så bra, och vi lagar mat tillsammans.

Pratar och skrattar..

Med föräldrarna är det bättre. Dom har lugnat ner några cylindrar och tagit sig samman. Vad ska man säga..

Jag fattar inte varför dom ska blåsa upp allt så himla mycket. Och bete sig som fjortonåringar.

Man blir ju bara irriterad. Och besviken för att sedan ska vända det på en 50 öring och va glad igen. Det fungerar inte så i praktiken.

Ser verkligen inte fram emot att jobba i helgen, löningshelg och jag börjar 07.00 lördag och söndag.

Finns det något värre straff? Haha.

Ska försöka snika till mig att få tvätta hos linda på söndag. Måste verkligen tvätta.

Jag skrev ett sms till herr gösta var det väl jag kallade honom, igår och sa det att det känns som att jag är en tjat kärring när det bara är jag som hör av mig. Och har bestämt mig för att inte höra av mig idag.

Få se om han fattade vinken.

Jaja nu skall man börja jobba då.. Jao*