Sitter på jobbet och häckar..

Otrevliga kunder med ibland idiotiskt mycket onödiga frågor. Men men vad är jag annars här för?

Sitter och chattar med en riktigt trevlig person som iallafall får mig på lite andra tankar. Tack ;) Du vet vem du är.

Min kära lillasyster befinner sig nu i de norra delarna av landet och jag ser fram emot att träffa henne i helgen. Synd bara att jag inte får träffa min kära ögonsten lilla plutt Ellen.

Jag hatar att bo så långt ifrån de människor som betyder mest för mig.

Men ska väl snart få tummen ur och åka å hälsa på storayster och lilla Vide. Jag vill ju även vara en del av hans lilla liv.

Jag kan inte låta bli att drömma mig bort från detta lilla hål som kallas stad.

Vad finns längre bort? Vad väntar mig utanför denna dimma?

Jag får väl ta mitt vett till sans och söka mig andra vägar.

jaja ska väl fortsätta jobba nu..

Varför har jag missat Ane Brun ända tills nu? Varför har ingen tipsat mig om henne? Lagom sorgligt för min smak.

Varför är det så att när man känner sig allmänt nere så känns det bättre att lyssna på musik som påminner en om alla dessa deprimerande tankar?

Jag satt och kollade på youtube på några av dessa låtar.

Lifehouse är ju en det perfekta bandet att lyssna på om man vill gråta märkte jag.

Jag satt och grät, vet inte varför eller vad som fick mig att börja men det var skönt. Jag skulle egentligen vilja gå ut i skogen och skrika av mig som Ronja, fast inte för att våren är här utan för att jag behöver få ut den här onda proppen som sitter i min själ.

Skrika ut all smärta jag hela tiden framkallar. Det känns som om min höst depression börjar kicka in. Jag gör saker som jag egentligen mår dåligt av och utsätter mig för saker som får mig att må ännu sämre.

Stöter bort människor och beter mig illa bara för att kunna hitta den där gnagande känslan i maggropen.

Ja, jag borde gå till en psykolog. Men vad ska det hjälpa när jag redan vet att jag någonstans i mitt i undermedvetna bara kan hantera det själv.

Jag är olycklig och ensam och saknar min familj.

Ska snart iväg och jobba. Jobbar till 24, ungefär lika kul som att dra taggtråd genom öronen.

Ja vad ska jag ta mig till. När ska jag ta tag i livet och inte bara sitta hemma och tycka synd om mig själv?

Erkänna att jag behandlar mig själv illa, och ta ansvar för mina känslor och infall och heta temperament.

Nej jag gräver bara en större grop att falla ner i. Bravo Linn. Fortsätt gräva tills du inte har någon mark att stå på alls.

Mmm.. Idag är ingen bra dag. Det är måndag, och jag ska tillbaka till jobbet efter 2 veckors sjuka. Och jobba slav passet.

Ska packa ihop mig. Bye*