Trygghet kan vara så olika beroende på vem man är och hur man lever sitt liv. 

Det kan vara hemmets trygga vrå, eller pengarna på kontot eller insikten att pengar inte betyder allt. 

Många associerar sitt hem ( kan vara sitt eget eller föräldrahemmet ) med trygghet. Med all rätt, där man bor ska man vara trygg. Det gör delvis jag också. Men jag har aldrig haft ett hem som jag kan komma ihåg där vi bott längre än två år. Tryggheten för mig sitter inte i väggarna så att säga. 

Den sitter i kärleken jag har till dom som bott inom dessa väggar, i synnerhet då min mamma och Emmy. Dom enda två som alltid funnits där. Även om min relation med min syster inte alltid varit den mest kärleksfulla på det klassiska sättet. Vi bråkade en massa när vi var yngre. Vilket jag tackar gudarna för att vi inte gör idag. Hon är ju en av mina absolut viktigaste personer. 

Jag vill ändå välja att se på det som att jag vågade visa mina innersta frustrationer för henne, även om jag kanske uttryckte mig mer som riktat mot henne. Var det ju inte henne jag var arg på. 

Jag var arg på så mycket annat, och ledsen och frustrerad. Men hon fick ta smällen, delvis kanske för att jag visste att jag kunde och ändå inte skulle förlora henne. Även om risken alltid fanns där.

Men jag har tagit mitt förnuft tillfånga och bett så innerligt jag kan om ursäkt. Även om det kanske inte hjälper alla gånger jag sagt elaka saker, eller missunnat henne något så känner jag mig lättare som kan erkänna och visa att jag tänker på det. Att det inte är något jag bara kastat åt sidan. Vilket känns lite lättare för mig. Jag har fått visa att jag är medveten om vad jag gjort och sagt och inte är stolt över detta. 

Det var ju egentligen det sista jag ville att såra den enda personen jag egentligen litade på. 

Det var många år sedan vi bråkade på det viset, tack gode gud för det!! 

Och förhoppningsvis har vi växt upp så mycket att vi aldrig gör det igen. 

För jag är sjukt stolt över min lillasyster, en stark och vettig person med ett hjärta av guld och det finast leendet jag kan tänka mig. 

En klippa helt enkelt.

Tack Emmy för att du finns och har funnits och är en del av mitt liv! 

 

Elisabeth

9 december 2011 02:33

Vad fint skrivet.. =)

http://Lajsa.com

Linn

11 december 2011 14:59

Tack ska du ha :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att falla för någon gör dig sårbar. Efter att i princip varit singel i 5 år skrämmer det nästan livet ur mig. Visst är det väl så att jag haft känslor för människor efter det. Jag är inte gjord av sten.. Men att på riktigt våga släppa in någon är...

Det finns en låt med Melissa Horn som heter Mardrömmar.  Och ikväll när jag ligger här hemma i min egen säng och lyssnar på texten hör jag den på ett helt annat sätt nu än jag gjort tidigare.    I ett stycke ur texten sjunger hon:    "Och j...

Idag gifter sig mitt ex. Han som krossade min bröstkorg och aldrig riktigt gav mig ett avslut. Människor jag känner runt mig säger: - Men han är ju bara ett ex.. I deras ögon, ja. I min bröstkorg, nej. Han var den enda som fått mig att un...

På Torsdag skall jag säga mitt sista hejdå till min bror.  Hur gör man det?  Ja, döden är en naturlig del av livet, och man vet aldrig hur länge man får leva. Men hur kommer det sig att när min bror som äntligen bestämt sig för att försöka kämp...

Det finns så många olika sorters former av ångest.  Och jag upplever nog minst en om dagen.    Beslutsångest är nog den jag tampas med oftast och nästan alltid när det kommer till vad jag ska äta.  Och jag tror att dom flesta håller med mig i...