Jag är helt och fullkomligt galen i Hello Kitty! 

Jag får ofta frågan varför. Och om jag ska vara helt ärlig vet jag inte vart min besatthet kommer ifrån. 

Katter i allmänhet har samma effekt på mig. Så fort jag ser dom vill jag bara gosa ihjäl dom. 

Jag är kanske inte lika besatt som tjejen som gråter för att hon inte kan krama alla katter i världen. 

Men mitt favvodjur all times är katt.

Och kombinationen rosa och Hello kitty är alltid ett vinnande koncept i mina ögon. 

Hur glad blir man inte då när man kan ha en app i telefonen som gör om korten till Hello Kitty?

Det är ju sååååå sött!!! 

Halleluja! Nu kan jag göra om alla till sötisar.

Älskade Mypan fixade kaffe till mig när jag vaknade och senare middag, eller det var egentligen Rasmus som lagade maten. Men vilken lyx!!

Idag gjorde jag även ett ryck och vek mina kläder i garderoben. Och passade på att plocka ut en del som jag ville ha med till nya zeeland. Sommarkläder som man ändå inte använder nu. 

Har också hjälpt My med att fixa musiken till hennes ipod som hon ska ha på sin resa. 

Nu sitter man på jobbet igen. Flera härliga timmar kvar.

Vet inte riktigt vad det är med mig just nu, men saknaden efter Rob är enorm. Det är ett helvete och en välsignelse på samma gång att vara såhär kär i någon. Men han är en klippa. Han peppar mig och säger att jag är stark, och att han förstår att det är lite jobbigare för mig. I och med årstiden och allt. 

Han har ju sommar!! 

Snart kommer Ida hem! Som jag har saknat henne. Och snart är det jul, och snart ska jag börja använda ordet grejhujta oftare. Varför använder man inte det? Det är ju ett fantastiskt ord. 

Det blev ingen visit till min mor i godisboden.

Jag fick stjäla en fika med en god gammal vän istället :) Anna som jag umgicks med när jag bodde i Åre.

Det är fantastiskt att man bara kan ringa/sms:a en gammal vän och ta en catch up fika såhär i storstan. 

Jag har alltid gillat Anna, hon är jordnära och förstående. Och läser just nu till psykolog. 

Det passar henne utmärkt.

Jag måste säga att jag trivs bra i Stockholm. Även om pengar och tid är en dyrbar vara just nu så är det skönt att bara kunna gå ut och vara anonym, vandra omkring och fönstershoppa i alla dessa affärer som inte fanns i Sollefteå och inte direkt i Hallstahammar heller.

Och för att inte tala om alla människor med olika stilar och roliga hår.

Snart är denna jobbnatt över, och här sitter jag i min rosa ziperall och dricker kaffe och fördriver tid. 

Alla sysslor jag kan göra än så länge är gjorda och nu väntar man bara på nästa. 

Jag har ett enormt craving efter min pojkvän just nu, att bara få gosa in sig i hans famn och somna. 

Jag skulle kunna ge allt i världen för det. Och jag har sagt det förr och säger det igen, dagarna springer förbi. Och snart är jag där.

Jag skulle också vilja säga till alla som läser, att jag vet att alla tolkar min blogg olika. Och att den oftast lutar åt det sorgsna hållet. Men jag skriver ju om det jag behöver få ur mig. Inte om allt som händer i mitt liv. Jag skulle kunnat haft en blogg om Hello Kitty och färgen rosa som alltid får mig på bra humör. Men min blogg är min ventil. Och jag skriver om det jag väljer själv att blotta.

Det kanske är lite osvenskt av mig att dela med mig av min själ på detta vis. Men låt så vara.

Jag tänker inte ändra på mig på det planet för att någon har en åsikt om det.

Är det inte lite svenskt att tycka att man ska stänga inne sina problem och hålla en fasad av att allt är bra utåt bara för att andra inte kan förstå eller hantera det man har att säga? Är det inte nyttigt att visa att man inte är rädd för att andra ska veta? Avdramatiserar man inte sig själv då? Visst jag kanske någon gång har "sagt" lite för mycket. Men hellre det än att kväva mig själv.

Jaja nog om det. Tillbaka till arbetet. Snart får jag också gå hem och slänga huvudet i kudden :)