Body balance var sjukt bra, men gud va ovig jag är och otränad. Nu får man ligga i.

När jag kom hem var jag jätte trött och åt och duschade och la mig sen vid nio. Somnade till vid tio och vaknade en och en halvtimme senare. Och kan nu inte somna om. Funderar på att ta en liten promenad och rensa huvudet. Men det är ju så sjukt kallt.

Det är alltid när jag har såna här nattliga funderingar jag känner mig så ensam.

Ja jag har min familj och vänner. Men jag är ganska ensam i övrigt.

Visst har jag haft små förhållanden med människor långt ifrån mig men det har ju inte fungerat, vi har varit för olika, mått för dåligt och distansen gör att det blir svårt.

Men jag behöver också kramar. Och kanske en puss i pannan som säger att det ordnar sig gumman. Jag saknar tvåsamheten. Att få sitta och döma ut folk på tv eller skämta om saker man inte borde skämta om. Eller bara äta/laga mat tillsammans. Små saker som gör så mycket men är så lite egentligen. Att få klaga på nån för att den inte städat eller nåt annat.

När man är singel har man ingen att smågnabbas med. Man får aldrig bara klaga och gnälla. Nån som pysslar om en när man är sjuk eller bara ynklig.

Nej idag nu på kvällen är en sån stund när det hade varit skönt att få krypa ner med någon man tycker om och bara bli omhållen.

Men det kommer en dag när jag hittar den personen som är rätt för mig.

Bättre att vänta tills det bli rätt.

Nu har man tömt sig igen. Förhoppningsvis somnar jag snart.