Jag har alltid älskat Lars Winnerbäck. För hans otroliga förmåga att sätta ord på känslor man själv inte kan komma i närheten av att förklara. Det är så många låtar som förklarar så många olika stadier i livet och den tomhet som människor ibland lämnat efter sig. Och även dom osäkerheter man själv har inför olika situationer och människor. Jag har sagt det förr och jag gör det igen, jag älskar texterna i låtar. Och jag önskar ibland att folk läste in lika mycket i alla texter som jag gör.

Vad mycket lättare det hade varit att uttrycka sig. Förstår du mig inte? Här jag spelar in en skiva.. såhär känns det exakt.

Även den söta fröken Melissa Horn har denna otroliga förmåga att skriva texter.

Jag har på något vis lättare att hantera mina egna känslor när jag får lyssna på dom om ni förstår vad jag menar.

Som om när det sätts ord på dom så kan jag bearbeta dem.

För jag ältar och ältar och ältar tills jag blir less på mig själv. Sen hittar jag något nytt att älta.. Att jag aldrig lär mig.. Att jag aldrig bara kan ignorera och gå vidare, nej jag ska vrida och vända och dra å slita tills det inte går mer. Tills jag gjort mig till åtlöje och skäms för att jag gick över gränsen igen.Inte bara din gräns utan även min. Och så blir jag patetisk igen.

När ska jag hitta rätt? Balansen och det som gör mig komplett. Det känns bara som om jag är trött i själen just nu. Som om alla små sår läckt ut all energi. Just nu känns det som om jag börjar bli likgiltig och som om allt hopp lämnat mig.

Det kanske låter patetiskt och emo. Och det får det gärna göra. Jag orkar inte bry mig längre. Efter den här sista niten jag gick på känner jag precis som melissa horn sjunger att jag ska aldrig mer säga sanningen till någon som saknar en förmåga att förstå. Har även sagt att jag tappat tron på mänskligheten när det kommer till förhållanden och trohet. Och att jag inte vågar släppa någon inpå livet. Och efter det här får det fan va nog.

Funderar starkt på det min kära syster hade i åtanke, att leva helt i celibat i ett halvår. För att få rätsida på sina prioriteringar. Och inte släppa någon längre in än på ytan. Och skulle någon mot all förmodan lyckas då ska den väl kanske få chansen.

Men jag måste få lite skinn på näsan och jävlaranamma innan jag ska socialisera med andra av det manliga könet annat än dom jag redan har som vänner.

Man har sagt det förr och kommer säkert göra det igen, men nu får det vara nog. Och nu har jag verkligen öppnat mig här.. Blev kanske lite mer än jag tänkt. Men jag måste ju få ut det. Nu har jag lyssnat på Melissa och Larsa och fällt en eller två tårar och lyckats placera lite av mina känslor.

Jag kanske tar lite för hårt på saker, blir kanske lite för ledsen. Men det är jag. Take it or leave it..

Kvällens låt: Lisa Ekdahl - Ljug för mig älskling

  Tack Linda för att du orkar lyssna på mitt klagande.

Och för att du är tillbaka i mitt liv.

Och tack alla andra som finns där för mig. Jag behöver er just nu.

Idag fick man vackert kliva upp 7 och åka upp till syster för att vara barnvakt hela dagen. Men vad gör man inte för dom man älskar?

Ellen och jag har kolla på tv, fikat på stan och tittar nu på nicke nyfiken.