Idag har jag spenderat med att titta på tv, titta på datorn och inte så mycket mer. Jag har pratat en del i telefon också. Men glada festande människor.

Pratade med Ken som var och hälsade på i malung med hela det gamla gänget. Pratade med Per vilken som alltid var pedagogisk och sa att du är ju också min vän. Även fast ni gjort slut. Han är en pärla, man saknar ju även de vänner som ens pojkvän hade när man var tillsammans. Man förlorar ju inte bara killen utan även  vännerna man skaffat sig. Och nu när jag hörde allihop i bakgrunden saknade jag dom väldigt mycket.

Jag känner mig väldigt ensam nu efter 5 dagars sjukdoms  isolation.  Och när man är ensam saknar man väldigt mycket. Familjen, kärlek, ömhet, värme och inte minst beröring.

Och inte bara tafsa och knulla, nej beröring av någon som man håller av och känner något för.  Jag är för desperat så det kommer aldrig att hända.

Eller inte desperat så att jag hänger efter folk utan bara att det säkert syns på mig. Ja där går hon som vill ha en kille lixom. Det hänger säkert en stor skylt över mig, vart jag än går.Jag är patetisk.

Idag lyckades jag iallafall sminka mig och se ut som en människa igen. Det var helt underbart. Åh jag vill inte sitta här hemma och häcka mer. Jag vill också trängas och svettas på dansgolvet på Bowlingen ikväll. Det är tydligen fullt där ikväll. Men när man har en hals som är svullen som en gravid kvinnas fötter får man inte den äran.

Nej jag ska snart lägga mig och sova så jag blir frisk.