Jag måste bara säga att även om man rygg är skadad, jag är utan jobb och söker som en galning.

Pengarna knappt räcker till annat än räkningar och mat.

Så är jag ganska nöjd med situationen.

Jag bor med min älskade katt som bara ger mig så mycket kärlek.

Jag bor även med den bästa vännen man någonsin kan önska sig.

En person som för det mesta är även den roligaste personen i världen, men som när det behövs är den jag litar mest på någonsin.

Hennes sötaste hund som är supermysig och förbannat gullig, även om han har bajsat i den öppna spisen..

Tiden i Sollefteå gav mig mycket, och jag saknar vissa personer otroligt mycket.

Jag byggde upp min ekonomi, mitt självförtroende till viss del och betalade av alla skulder sedan tidigare.

Sollefteå är tryggt, du vet vad du får när du kommer dit.

Folk pratar mer än dom borde, helst skit bara för att försöka få deras tråkiga liv lite roligare.

Nu menar jag inte att alla gör det.

Men det finns många som lever på att göra någon annans dag lite sämre.

Och nu säger jag inte att alla hatar mig eller pratar om just mig, nej det gäller alla.

Jag saknar inte den biten, inte alls men det är väl inte speciellt förvånansvärt?

Jag kan sakna att gå in på Stil och få riktig service, eller att ta en fika med nån vän och bara kolla på folk som går förbi.

Men den negativa stämningen saknar jag inte.

Vilket jag slipper här.

Här är livet ganska enkelt. Och dom få vänner man hunnit skaffa sig är glada och uppskattar min lite annorlunda sida.

Ser fram emot fredag och middag hos Rosanna.

Och Karins lediga dag på Torsdag.

Jag gillar också närheten till Stockholm och mina vänner där, och att jag får lära känna mina systersöner och umgås med min storasyster mer.

Även om vi är väldigt olika och hon kan sätta fingret på saker som kanske gör ont, uppskattar jag den sidan hos henne. För hon vill mig bara väl och ge mig en liten knuff.

Nej jag måste nog säga att jag är en lite lyckligare Linn nu för tiden.

Även om jag saknar min lillasyster och Ellen OTROLIGT mycket!