Idag har jag funderat på universum och oändligheten. Tänk om allt bara är ett påhitt? Om vi lever i ett Matrix eller om allt bara är en dröm? När jag var liten trodde jag att efter universum var det en stor vit vägg, sen kom man till dinosauriernas värld. Självklart höll jag dessa tankar för mig själv, men jag minns att jag funderade på det mycket som liten.
Det sägs att det är oändligt och expanderar. Hur kan något som är oändligt bli större? Oändligt i våra mått mätt kanske, men kanske inte för dinosaurierna bakom väggen? Jag brukar inte gilla att tänka på universum, det skrämmer mig och får mig att känna mig liten och obetydlig.
Men idag gick det bra!
Det finns många andra tankar som får mig att känna samma känsla. Havet tex, alla läskiga djur som smider onda planer på världsherravälde i skrymslen och vrån i djupet. Och hur lätt dom skulle kunna gadda ihop sig och göra revolt.
Förmodligen är det inte så många som delar min tanke eller förstår vad jag menar. Men ibland springer mina tankar iväg på grönbete och lever loppan.
Snart blir jag moster igen, vilken fröjd det ska bli. Jag längtar!!!
God natt.

Vår nya familjemedlem i familjen Landberg/Hammarsten här i fruängen är Sten-Sture den lilla tammusen. Välkommen hem säger vi.
I övrigt har veckan bjudit på möbelskruvning med Nathalie, möbelskruvning hemma, bärandet av alldeles för tung byrå från IKEA (träningsvärk idag), intervju för heltidstjänst, besök hos studievägledare, och ommöblering av rum. Nu ska jag bara börja träna också..

Att bo och leva i storstan kan vara alldeles underbart, men också stressigt, pressande och hårt. Här finns allt du kan tänka dig och mer därtill. Affärer, restauranger, ölhak och uteliggare. Tiggare, vandalism och konst. Vackra, plastiga, skabbiga, hippa, trendiga, utsvultna, inspirerande och levande människor. Här börjar man en ny bekantskap med frågan: - Vart bor du? Hyresrätt?

Jag jagar timmar på jobbet, ler ofantligt mycket, skär sönder mina händer och bryter mina naglar på kartonger. Lär mig massor med nya saker varje dag och har blivit otroligt observant på saker i tv som säljs på jobbet.
Jag har dagar som är bra och dagar när jag saknar vänner. I Stockholm blir man upptagen, värdesätter ensamtid och blir irriterad på dom som går sakta före en i trappan vid tunnelbanan. Men man är också fri att upptäcka nya saker med sig själv. Nya ställen man aldrig varit på och människor som passerar för att aldrig synas igen.
Det är en kompott av känslor mellan mig och Stockholm..

              I Januari firade jag tolvslaget nykter iförd onepiece och skålade i pärlor. Flög så långt bort från sverige man komma, till Nya Zeeland där jag fick se svarta svanar, hoppa  bungyjump och fick en handsydd Hello kitty.

I Februari såg jag ett helt fantastiskt vulkanlandskap och flög parasail där jag även blev totaldoppad. Räddade även mitt ex från att dö genom att tjata att han skulle till sjukan när han hade blodförgiftning. 

            I mars såg jag en hel crricket match på 9 timmar.. Var på ett fantastiskt fint bröllop mellan två underbara människor och gjorde mitt andra tandemhopp tillsammans med goda vänner. 

I april firade jag min 28:e födelsedag med buller och bång, njöt av mina sista dagar på andra sidan jorden och badade i stilla havet. Och landade säkert på svensk mark den 19 april efter en mardrömsresa.

I maj flyttade jag in i en rutten husvagn, hade en välbekant utsikt i form av johannisbergs flygplats. Fick en ny liten kompis i baren och gillade läget.

I juni blev jag med supernintendo, blev blondare, njöt av vädret och unnade mig att leva simpelt med vardagslyx. 

I juli körde jag till jokkmokk tur och retur, såg midnattssolen, klappade en älgkalv, åkte raggarvarvet på power meet, överraskade Ellen på dagis en dag och en vän miste livet. 

Jag blev även dumpad, arbetslös och hemlös på en och samma dag och tappade alla mina drömmar och förhoppningar.

I augusti flydde jag till Norrland, träffade goda vänner som hjälper mot hjärtesorg, kramade min prinsessa och flyttade tillbaka till stockholm med lite hjälp från fantastiska vänner. Och hade en riktigt säng igen.

I september sa jag adjö..

Var på gröna lund med världens goaste barn, festade på stureplan för första och enda gången, njöt av att ha vänner och beundrade de vackra färgerna.

            I oktober dansade jag genom stockholm i protest mot danstillståndet, åkte jag färja till Tallinn, passade den lilla krabaten Märta och fick jobb på NK.

I november låg jag på sjukan litegrann, fick fin främmat av Kamilla, fick mitt fula passerkort till NK och glammade till mig för första gången på år och dar!

I december kom snön, och jag firade lucia på jobbet, flyttade till fruängen, Ida gjorde vårt nya hem som pepparkashus, jag bakade fantastiska cupcakes och jag träffade den största katten jag sett någonsin!

2012 var händelserikt, jag önskar ett något lugnare 2013.

Ibland känns det som att jag befinner mig i ett vakuum. Där tiden försvinner och dansar förbi utanför medans jag oförmögen sitter där inne, fast.
Känslan av att tankarna studsar i ett tyst eko som bara jag kan höra och vägrar tystna och dö ut. Att ständigt behöva känna oro. Oro över att fastna och glömma bort mig själv. Oro över pengar, och oro för nästa stora smäll.
Dom kommer rätt ofta, dom öronbedövande smällarna som slår en till backen mentalt. Och jag reser mig och gör mig redo för nästa..
Det har börjat bli tyngre att resa sig. Armarna bär inte lika starka och benen skälver till ibland. Men viljan finns där. Och den kan inget hindra. Inte ens mitt vakuum..

Jag brukar ju göra en recap på året som gått, mestadels i bilder. Och det kommer en jag lovar. Men då vi ej har internet än i nya lyan får det så gott vänta.
Man kan väl säga att 2012 bjudit på äventyr och upplevelser, rädsla, besvikelse, hjärtesorg, hopplöshet, spänning, hopp och allt man kan kräva av ett år. Jag har rest till fjärran land och bott på de mest konstiga ställen. Träffat underbara människor och upplevt saker vissa bara drömmer om. Men jag har också slungats tillbaka till verkligheten och kämpat mig fram. Man skulle kunna säga att 2012 var mitt mest schizofrena år hittills. Upp som en sol, ner som en pannkaka. Men det har också gett mig mycket insikt och förståelse. Tålamod och styrka. För vad vore man utan motgångar?
Men nu ser jag fram emot ett nytt år, en ny bergochdalbana och nya upplevelser och erfarenheter. Skam den som ger sig!

Nu, efter mycket om och men. Svordomar, felkörningar och stress över att köra med släp på dåligt väglag i huvudstaden bor jag och allt jag äger och har i Fruängen med Ida och katterna. Jag har ett eget rum, med bara mina saker. Mina muggar och tallrikar i köket, vilket på något vis gör att han känner sig hemma. Jag är sjukt nöjd kan man säga. Men jag hade inte klarat det utan hjälp från Öberg som lånade ut bilen och Angelos som hjälpte till att bära <3!!
Det bor tydligen en hare precis utanför oss och vi har ingen insyn. Och tunnelbanestationen på andra sidan vägen. WIN!!
Allt detta trots att jag var förkyld och stressad. Men jag var inte bättre än att jag kunde be om ursäkt för min fula franska i efterhand.
Jag vill nog aldrig mer köra bil i Stockholm!

Jag har inte bloggat, jag har bara inte orkat. Det har hänt saker som jag inte vill dela med alla, tyvärr. Men ska försöka komma igång igen. 

Jag jobbar just nu på NK glas, porslin och kök. Mestadels på lagret och packar upp alla fina saker och prismärker och räknar. Men har även stått lite i kassan. Det är bara fram till Jul men det är iallafall ett jobb. Fortsätter söka andra jobb i hopp om att det en dag ska finnas ett för mig. 

Som dom flesta vid detta laget vet är det "snökaos" i Stockholm. Och självklart skulle det komma just nu när vi ska flytta i helgen. Jag och Ida beger oss till förorten :) 

Vi ska flytta till Fruängen. Det ska bli skönt att bara bo 2 i en 2:a istället för 3 stycken. 

Och visst byter man ett fantastiskt läge mot ett sämre, men jag tror vi kommer trivas där. Det är ju nära Kungens kurva så man kan storhandla på Ica Maxi och Ikea :)

I övrigt mår jag ganska bra efter allt som varit den senaste tiden. Men man får helt enkelt ta en dag i taget och försöka blicka framåt. Även om jag vet att jag är ganska dålig på det.. 

Har börjat träffa en kille som är otroligt söt och oerhört omtänksam. Mer än så tänker jag inte säga just nu. Jag vill inte jinxa det hela. Vi tar det ganska sakta och lär känna varandra, vilket är precis vad jag behöver i nuläget. 

Annars är jag pank och kan inte direkt vara ute och slänga mina lurviga, men jag fick iallafall unna mig en bio med Lisa. Min kompis från mellanstadiet i Kil som numer bor här. Är sjukt glad att vi hittat varandra igen. Hon är en så oerhört rolig person. 

Ja det var väl allt i oerhört stora drag. Men det får duga just nu. 

God natt!