Japp nu ligger jag sömnlös igen, jag vet inte om det beror på att jag har resfeber eller om det är efterdyningar efter nattjobbandet. Förmodligen en kombination av båda. 

Jag har aldrig varit utanför Sveriges gränser mer än en vecka i hela mitt liv. Jag vet vad jag har och hur allt fungerar. Ja kanske inte allt.. men ni fattar, det stora hela. 

Vi har en riksdag och en regering. På sjukhuset förstår dom allt jag säger, även om jag skulle svamla och vara yr och bara prata Svenska. 

Vi är otroligt styrda av konsumtion och nästan allt sköts via datorer nu för tiden. 

Men jag ska lämna allt jag någonsin känt igen bakom mig. Jag ska till ett land som inte är lika tekniskt avancerat på vissa plan och jag ska komma till min pojkväns alla vänner. 

Jag ska komma in en gemenskap och hitta min plats. 

Och ja jag tänker alldeles för mycket, vem som helst hade sett det som jordens äventyr. Och det gör jag, tro mig. Jag ser fram emot att testa mig själv. Att gå ur min såkallade comfortzone och ge mig hän något helt nytt. Men jag måste erkänna att det är ganska skrämmande. 

För att förklara ytterligare, när jag bodde i min fantastiska lägenhet i Sollefteå kände jag mig trygg. 

Mitt hem var min borg, och allt i det hemmet var mitt. Jag satte ett värde i saker. På ett sätt var det väl egentligen mest det att det var jag ensam som hade byggt det hemmet. Med saker som endast jag hade tjänat pengarna till. 

Jag var stolt över att ha lyckats skapa ett trivsamt hem. 

När jag flyttade till Karin var vårt hem vår oas. Där jag fick tid och plats att hitta tillbaka till mig själv efter krisen jag gick igenom strax innan jag flyttade. Hitta rutiner, nyttiga som onyttiga och en vän som visste exakt vem jag var. 

När allt detta splittrades och jag flyttade till garaget började saker inte längre betyda lika mycket för mig. 

Och när den krisen kom med ångestattacker och liknande var egentligen inget viktigt längre. 

Nu bor jag i ett rum där det enda som är mitt är mina kläder, en byrå och gardinerna. Och är nöjd. 

Sakerna som jag så krampaktigt höll fast vid har tappat sitt känslomässiga värde och jag är nu äntligen redo att släppa allt och resa. 

Det är en ganska fantastisk utveckling jag gått igenom känslomässigt under dessa 2 år. 

Gamla vänner har kommit tillbaka och nya har försvunnit, jag har hittat en kärlek som inte alltid varit så självklar men som idag känns som det mest självklara. 

Att välja att följa sitt hjärta är ett av de bästa och kanske mest skrämmande val jag gjort. 

Personen i fråga är värt språnget.

Men om jag nån gång i framtiden tvingas se tillbaka på det här och kanske känna att jag ångrar mig. Vilket jag verkligen inte hoppas behöva göra. Måste jag våga tro att jag är mogen nog att se att jag iallafall tog chansen. 

Jag vågade något jag aldrig trodde jag skulle våga och kastade mig handfallen in i det. Och jag hade fantastiska vänner vid min sida som hejjade på och var redo att ta emot mig om jag föll. 

Om lite drygt 4 månader fyller jag 28. Vi får se vart i världen jag befinner mig då.

Jag börjar bli vuxen ( till viss del.. mitt hello kitty samlande kan ju anses vara lite barnsligt ). 

Och känner att det är dags för den här blomman att slå ut. Att våga ta emot både regn och solsken med öppna armar och inte låta saker tynga ner mig på samma sätt längre. 

Det blir en svår utmaning, men jag tänker göra mitt bästa. 

Men nu kanske jag kan lyckas somna när jag fått ur mig allt det här. 

8 dagar till takeoff... Nu jävlar är det inte långt kvar. 

Efter 3 nätters jobb var det alldelels perfekt att gå ut och dricka lite bubbel med Nathalie på annandagen. Vi gick först till Anders jobb och fick världens godaste kyckling med risotto :) Jag ville inte sluta äta. Nåt av det godaste jag ätit faktiskt. 

Sedan gick vi till morfar ginko och bestämde att vi inte skulle dricka öl, utan lite bubbel istället. Vilket var alldelels perfekt för vår kväll.

Vi träffade en jätte trevlig tjej från Texas som vi hängde med lite också.

Jag hade en supertrevlig kväll med andra ord.

Igår var jag lite små sliten men lyckades städa mitt rum iallafall. Och sen blev det att möta upp Ida när hon hade slutat för en öl.

Jag kommer sakna mina fina vänner när jag åker, men nu är jag bara så himla spänd på att åka. Väskorna är packade så gott det går med saker jag inte behöver just precis nu. Och jag har börjat bocka av saker att göra på min lista.

Nu bara längtar jag efter att få vara framme. Sol, bad, kärlek, äventyr och nya vänner. Fantastiskt!

Idag har jag myst med Gordon och byggt pärlplattor.

Han är ju bara så otroligt söt!

9 dagar kvar tills jag sitter på planet. Jag kan nog inte förklara hur mycket jag längtar!

Det är typ allt jag pratar om nu, och folk blir nog less på mig snart. Men det skiter jag i :)

Haha det är ju det största jag någonsin gjort i hela mitt liv.

Nej jag måste säga att livet känns ganska bra just nu faktiskt.

Hade bara velat träffa Karin innan jag åkte. Jag saknar henne väldigt mycket.

Japp nu är jag inne på tredje och sista natten. Sen blir det inga fler nattpass innan jag åker :) 

Och har bara två arbetspass kvar efter detta. Känns overkligt måste jag säga. 

Helt ofattbart. Om två veckor är jag framme på Nya Zeeland i sol och värmande kärlek. 

Fick det gulligaste mailet av Rob idag, precis vad jag behövde som motivation nu på jobbet. 

Jag är ganska seg nu måste jag erkänna. Har aldrig jobbat 3 nätter i rad och det känns verkligen. 

Men idag fick jag iallafall följa med Anders och Nathalie hem till Anders föräldrar för lite julfirande. 

Superhärlig familj och god mat :) Fick 6 par tjocka och sköna Hello Kitty strumpor och en Hello Kitty handväska som såg ut som ett mjukisdjur. Och en HK tröja från barnavdelningen :) 

Men den passar och jag blev superglad.

Jag har nog aldrig fått så mycket HK saker som den här julen, och jag är superglad!

Såg även en av dom sötaste barn jag någonsin sett, Vera Lo! Hur charmig som helst.

Var riktigt trevligt att få fira lite.

Imorgon ska jag sova, jag ska stänga av telefonen och bara sova.. 

Sen på kvällen blir det nog lite utgång med Nathalie och Anders, ska bli riktigt trevligt att få komma ut och träffa folk. 

Det gick bra att jobba natten, åkte hem och sa god jul till busschauffören på vägen. 

Inga affärer var öppna på vägen och jag gick hem och slängde mig i säng. 

Vaknade av att Rob ringde på skype och öppnade hans mammas paket när jag pratade med honom. Fick massa godis och Hello kitty saker :D

Somnade om och vaknade 16.30 Öppnade resten av paketen och insåg att jag inte hade nån mat hemma.. Framförhållning Linn. 

Alla affärer hade redan stängt och det enda jag hade hemma var:

Som jag avnjöt när jag sminkade mig på toaletten.

Detta är vad jag fått i julklapp:

Som ni ser är det nästan bara Hello Kitty saker, har ju även fått pengar av föräldrarna och morfar :)

Katterna fick tonfisk och åt som om dom aldrig hade sett mat förr :) Det var nämligen Gordon som väckte mig genom att sova på min mage. Jävla goskatt!!

Det blev en snabb fiskburgare på mc donalds också innan det var dags att åka till jobbet igen.

Så man kan väl säga att min julafton inte var speciellt rockig.

Men jag fick fina presenter och har fått prata med Rob och hela hans familj och önskat god jul.

Så nu önskar jag även er det!

GOD JUL!!