Igår när jag gick hem från jobbet var jag inte så trött tyckte jag. 

Det var så vackert och glittrade av frost överallt och det kändes mysigt.

Gick hem och slockande på en gång. Vaknade runt 2 när Mypan skulle till jobbet, sen vid 4 när mamma ringde. Sen somnade jag om utan att märka det. Och vaknade halv 7..

Men jag var så himla trött så jag la mig vid 12 och somnade igen. Och vaknade imorse vid halv 8.

Jag måste ha behövt sova.. Men nu är jag ju uppe tidigt och har förmodligen vänt tillbaka dygnet lite iallafall.

Idag är det den 6:e och om en månad drar jag!!! Wihoooooo!

Jag är helt och fullkomligt galen i Hello Kitty! 

Jag får ofta frågan varför. Och om jag ska vara helt ärlig vet jag inte vart min besatthet kommer ifrån. 

Katter i allmänhet har samma effekt på mig. Så fort jag ser dom vill jag bara gosa ihjäl dom. 

Jag är kanske inte lika besatt som tjejen som gråter för att hon inte kan krama alla katter i världen. 

Men mitt favvodjur all times är katt.

Och kombinationen rosa och Hello kitty är alltid ett vinnande koncept i mina ögon. 

Hur glad blir man inte då när man kan ha en app i telefonen som gör om korten till Hello Kitty?

Det är ju sååååå sött!!! 

Halleluja! Nu kan jag göra om alla till sötisar.

Älskade Mypan fixade kaffe till mig när jag vaknade och senare middag, eller det var egentligen Rasmus som lagade maten. Men vilken lyx!!

Idag gjorde jag även ett ryck och vek mina kläder i garderoben. Och passade på att plocka ut en del som jag ville ha med till nya zeeland. Sommarkläder som man ändå inte använder nu. 

Har också hjälpt My med att fixa musiken till hennes ipod som hon ska ha på sin resa. 

Nu sitter man på jobbet igen. Flera härliga timmar kvar.

Vet inte riktigt vad det är med mig just nu, men saknaden efter Rob är enorm. Det är ett helvete och en välsignelse på samma gång att vara såhär kär i någon. Men han är en klippa. Han peppar mig och säger att jag är stark, och att han förstår att det är lite jobbigare för mig. I och med årstiden och allt. 

Han har ju sommar!! 

Snart kommer Ida hem! Som jag har saknat henne. Och snart är det jul, och snart ska jag börja använda ordet grejhujta oftare. Varför använder man inte det? Det är ju ett fantastiskt ord. 

Det blev ingen visit till min mor i godisboden.

Jag fick stjäla en fika med en god gammal vän istället :) Anna som jag umgicks med när jag bodde i Åre.

Det är fantastiskt att man bara kan ringa/sms:a en gammal vän och ta en catch up fika såhär i storstan. 

Jag har alltid gillat Anna, hon är jordnära och förstående. Och läser just nu till psykolog. 

Det passar henne utmärkt.

Jag måste säga att jag trivs bra i Stockholm. Även om pengar och tid är en dyrbar vara just nu så är det skönt att bara kunna gå ut och vara anonym, vandra omkring och fönstershoppa i alla dessa affärer som inte fanns i Sollefteå och inte direkt i Hallstahammar heller.

Och för att inte tala om alla människor med olika stilar och roliga hår.

Snart är denna jobbnatt över, och här sitter jag i min rosa ziperall och dricker kaffe och fördriver tid. 

Alla sysslor jag kan göra än så länge är gjorda och nu väntar man bara på nästa. 

Jag har ett enormt craving efter min pojkvän just nu, att bara få gosa in sig i hans famn och somna. 

Jag skulle kunna ge allt i världen för det. Och jag har sagt det förr och säger det igen, dagarna springer förbi. Och snart är jag där.

Jag skulle också vilja säga till alla som läser, att jag vet att alla tolkar min blogg olika. Och att den oftast lutar åt det sorgsna hållet. Men jag skriver ju om det jag behöver få ur mig. Inte om allt som händer i mitt liv. Jag skulle kunnat haft en blogg om Hello Kitty och färgen rosa som alltid får mig på bra humör. Men min blogg är min ventil. Och jag skriver om det jag väljer själv att blotta.

Det kanske är lite osvenskt av mig att dela med mig av min själ på detta vis. Men låt så vara.

Jag tänker inte ändra på mig på det planet för att någon har en åsikt om det.

Är det inte lite svenskt att tycka att man ska stänga inne sina problem och hålla en fasad av att allt är bra utåt bara för att andra inte kan förstå eller hantera det man har att säga? Är det inte nyttigt att visa att man inte är rädd för att andra ska veta? Avdramatiserar man inte sig själv då? Visst jag kanske någon gång har "sagt" lite för mycket. Men hellre det än att kväva mig själv.

Jaja nog om det. Tillbaka till arbetet. Snart får jag också gå hem och slänga huvudet i kudden :) 

Igår hade jag en dejt med min söta systerson Vide :)

Vi åt lite pannkaka hemma sen tog vi oss till spårvägsmuseét! Vide älskar tåg, bussar och spårvagnar. 

Han fick visa mig runt och vi lekte lite och tittade på alla fina fordon. Det var supermysigt att spendera dagen med honom.

Vi åkte även lilla tunnelbanan som går igenom museét. Det måste man ju göra :)

Efter museét åkte vi hem igen. Stannade kvar och hängde lite med Jesper.

Sedan kom deras gäster och det blev lite mat. Gick sen hem och slappade resten av kvällen.

Idag fick jag börja dagen med att prata med min älskling :) 35 dagar kvar nu! Det börjar närma sig sakta men säkert.

Vi ska spela paintball, hoppa bungyjump pch köra fyrhjuling. Det blir mycket mer också.

Åååååhhhh vad jag längtar!!!

Ja snart är julen här, och det känns jättekonstigt att det inte är nån snö.

Nu nästan längtar jag efter den, världen blir alltid lite vackrare när snön har fallit. Det blir lite småmagiskt. Även om jag inte är så mycket för kyla föredrar jag ju hellre snökyla än råkyla.

Funderar på att överraska mamma i godisboden nu snart. Börjar ju inte förens 21 ikväll så man får försöka fördriva tiden fram tills dess. 

Jag saknar Ida en massa här hemma, känns skönt att hon kommer hem snart :) 

Mypan är fantastisk och ska laga middag till mig imorgon när jag vaknar efter jobbet. Vilken pärla va?

Ja jag har fantastiska vänner helt enkelt. 

Ska få låna en ROSA väska av min storasyster nu när jag ska resa också :) Perfekt! Har ju bara en liten som går som handbagage. Och det räcker ju inte för 2 månader. 

Jag och Rob pratade också om att jag måste börja kolla på visum för nästa höst. Och på jobb tills då i Nya Zeeland också. För om allt går som det ska följer jag ju med dit. Kan vara bra att veta vad jag måste göra. 

Idag har jag fått avnjuta en av mina absoluta favoriträtter. SUSHI!! 

Första gången jag smakade det med min storasyster tyckte jag inte alls om det. Och fattade inte hur man kunde gilla något sådant. 

Men jag gav det en chans till och vips så gillade jag det. 

Och nu är det lyx att få sätta sig och avnjuta en riktigt god sushi.

Min favvo här i närheten är från ett superlitet ställe som inte har nån skylt och man knappt märker när man går förbi. Det heter Akki Sushi och ligger vid medborgarplatsen. 

Åh det riktigt knullar i mun! Hahaha

Jobbade ju natt inatt och bestämde mig för att gå upp någorlunda tidigt idag och försöka sova mer inatt istället. 

Så jag klev ur sängen strax efter ett. 

Och jag fick ett paket från min underbara svärmor idag :) 

En sjukt söt Hello Kitty chokladkalender!!! Vilken lycka :D

Ett jättegulligt kort följde med som sa att med den här blir det lättare att räkna ner dagarna tills jag träffar Rob, och så får jag ju choklad också samtidigt! Win-win!!

Tänk att ha en sån fantastisk svärmor, och svägerskor. Jag är lyckligt lottad.

Följde med Mypan in till stan idag på lite ärenden och en fika innan hon skulle börja jobba.

Hon var inte så pepp på att jobba faktiskt.. Nu när jag äntligen var ledig. Men en vacker dag Mypan!

Sen fixade jag tvätten och har slappat med en bra bok och lite nice avslappnande musik.

Imorgon får jag prata med min älskling igen :)

Han har varit supergullig och skrivit en massa fina saker till mig dom senaste dagarna. Åh <3

snart har halva tiden gått. Har jag sagt att jag längtar IHJÄL mig?!?

Nej mer bok och kanske till och med ett bad står på schemat.

Go´kväll. 

Jag har äntligen fått dom nya korten. 

Här kommer dom :)

Ombyte!

Ombyte :)

Och Ombyte igen :P

Är så himla supernöjd!!!

Tack Henrik Jokobsson för dom fina bilderna :)       

Idag är en sån där dag när allt bara känns fel.

Blev väckt av ett samtal på skype från min älskade pojkvän, vilket vilken annan dag som helst hade varit det bästa sättet att vakna på. Men just idag drömde jag att han var jätte-elak och jag började gråta direkt. Jaha så var den dagen förstörd. 

Det löste sig efter ett tag när vi hade pratat men det var verkligen ett jobbigt sätt att vakna på. 

I Nya Zeeland har dom inte obegränsat bredband. Vilket gör att man inte kan prata så länge, vilket gör att man blir frustrerad över att inte kunna säga allt man vill ha sagt. 

Och nu känner jag mig jättedum som fick det här samtalet att bli ett tråkigt istället för ett trevligt. 

Men vi ska höras på onsdag igen, får helt enkelt vara super trevlig då. 

Distansförhållanden suger röv! Jag saknar honom varje minut av varje dag och det blir inte så mycket lättare med tiden. Snarare svårare, jag saknar honom nåt så oerhört mycket. Hela mitt hjärta skriker efter honom. 

Men 39 dagar kvar till liftoff. Gissa om jag kommer slänga mig i armarna på honom och inte släppa taget på minst 10 minuter. Jag ska bara stå och känna hans lukt och hans armar runt mig. Och pussa honom på det där speciella lilla stället vid örat som jag älskar! 

Mina Hello kitty dockor gör inte riktigt det jobb jag hade hoppats på. Dom ger inte värmen och kärleken jag saknar. 

Just nu känns det mest som ett minne blott att jag hade ett socialt liv. Jag träffar My här hemma, och mamma när tiden finns. Annars är jag påväg till, på eller på väg från jobbet och lyckas ringa nån och prata lite. Sen sover jag. 

Men som jag sagt tidigare så blir det mer pengar i kassan och mindre jag gör av med. 

Nej usch vad han är saknad! Tålamod Linn.

Det här är en av dom största prövningar jag behövt utstå, tålamod, förmågan att lita på någon och frustration att inte kunna prata när eller hur man vill är saker jag behöver öva på tydligen. Och det får jag verkligen nu.

Vuxet! 

Och kallt, och det blåser. Det var så otroligt grått när jag gick till jobbet idag. 

Och nu ligger jag i min säng med alla kläder jag kan tänka mig på mig + duntäcke och fryser ända in i benmärgen. Kylan är inte den samma här i Stockholm, den är fuktig och kryper innanför skinnet. Lite väl påträngande kan man tycka.

Det är svårt att hålla humöret uppe i den grå massan man nu befinner sig i.