Där vilar nu lilla Våfflan hemma hos Malin och Daniel. Hon var så fin ända in i det sista. Jag höll henne efter att hon hade fått sprutan och kände hennes lilla hjärta slå tills det slog saktare och saktare.

  Daniel och Malin klappade henne samtidigt. Och Vi grät alla 3. Jag är så glad att jag fick ha henne den tid jag fick. Hon gjorde min vardag lite roligare.

Nu vilar hon sött i en rosa handduk under körsbärsträdet.

Jag älskar dig våfflan!

Nu börjar det kännas. Det är mindre än en timme tills vi ska vara hos veterinären. Och det känns skit jobbigt. Konstigt vore det väl annars. Min lilla följeslagare och skrutt. Jag är glad att Malin och Daniel gav mig henne så jag fick ha henne den här sista tiden. Och Jag är även glad att dom är med idag.