Om killar och sån skit så hittar man den perfekt låten som får huvudet på rätt spår igen.

Johnossi - Summerbreeze

Once a failure, always a retard
go through the books just dream
I went to school with an offer for my teacher
he thought, please don´t look down on me
But I will, oh oh oh oh

Well I don´t care about your modern decoration
in your home so why should you care about mine
I´ve had enough of this comfort conversation
in my mind you´re all retards anyhow

Cause if you think love will come towards you
like a warm summerbreeze
you got your head among the clouds
and you will never be free
you´ll spend
many nights alone
i know

If you don´t feel the way I do it don´t matter
cause, I´ll never know how you feel
but if you do then sure I´d be flattered
in my mind it´s all different anyhow

I think love will come towards me
like a warm summerbreeze
I got my head among the clouds
and I will never be free
I´ll spend
many nights alone
I know
I know
Cause I have and I will.

Så nu bussar jag vidare och tuffar på genom landet med ett leende på läpparna över att ha hittat dagens låt.

Nu sitter jag på den jävla bussen. Den ska ha trådlöst nätverk, det har den men föraren har inte lösenordet. Så det är tur man har mobilt bredband som tappar täckningen lite då och då..

Men nu är jag på väg iallafall. Jihooo

Nu sitter jag här och obsessar över om jag glömt nåt, eller om jag inte kommer somna i tid eller vad jag glömt.

  Då är det bra med lite söta katter som livar upp humöret. Haha gud va jag skratta åt den här.

Jag ser verkligen fram emot att åka till Karin.

Jag tjatar om det jag vet :P

Även fast jag är så glad att få åka kan jag inte sluta tänka på han med dom fina ögonen. Som liksom funnits i mitt hjärta en bra stund och behagar att vara trevlig ibland. Jag vet att det förmodligen aldrig kommer bli nåt, eller att jag inte är redo för nån kille. Men man kan sakna någon ibland. Ganska mycket vissa gånger. Och speciellt dom som ignorerar en och håller en på avstånd. Det blir ju så spännande då, det är ju inte klokt vad man är tragisk ibland.

Lika bra att bita ihop och sluta tänka helt. En vacker dag när jag är redo och har hittat mig själv kommer mannen jag behöver och vill ha. För dom två är tydligen två helt skilda personer just nu.

Äh sluta gräva ner sig i sånt man inte egentligen orkar med eller kan uppnå är inget jag behöver nu.

Jag ska ju åka till Västerås!

  Idag har jag pysslat med både det ena och det andra.

Fikade med Tina på kaffe petter, har aldrig fikat där förut så det var mysigt.

Var ju tvungen att ta en hejdå fika nu när hon flyttar till Umeå och börjar plugga. Önskar henne all lycka.

Jag hade beställt kort från året som gått, alltså riktiga papperskort och gjort ett album med alla och skrivit och grejat.

Gud va jag älskar att pyssla ibland.

Speciellt när det blir bra :P

Har även packat väskan för resan imorgon, hur ska jag kunna sova när jag vet att jag måste upp tidigt som satan och med bussen. Men av nån konstig anledning brukar man alltid sova räv typ och vakna snabbt som satan när man ska resa  nånstans.

Bara för att man är så exalterad.

Pratade med Jess, en kille som var utbytesstudent på gymnasiet här i Sollefteå från U.S.A Vi satt på msn och snacka en massa och det var så kul att man fått kontakt med honom igen. Han har verkligen förändrats och mognat, men vem har inte det på 8 år?

Nu ska jag fortsätta med stökandet så jag blir klar nån gång.

På torsdag morgon går bussen mot främmande vidder. Jag ska hälsa på min bästa vän och vapendragare Karin.

Jag har aldrig tidigare varit i västerås så ska bli kul att se vad det har att erbjuda.

Vi ska ha en fest på Lördagen där man bara får vara med om man klär ut sig till något som börjar på P. Jag ska såklart vara prinsessa.

Får jag ett tillfälle att vara det så tar jag det.

ÅHHH vad jag längtar efter min kära vän.

Jag behöver henne verkligen.

Jag ska väl försöka söka lite jobb där också så man kanske kan flytta in hos Karin och börja om på nytt med livet. Leva på A-kassa blir man inte fet av.

Men lunchen idag på valvet blir man dock det av. Jag är nog fortfarande mätt tror jag. Jävlar va gott det var och vad mätt jag blev.

Lunchade med Lisa och Fredrik och emmy och ellen.

Följde faktiskt med Lisa till gymmet idag också. Kors i taket kan jag säga. Har inte varit där på huuur länge som helst.

Men nu vill jag bara att tiden ska gå så jag får hänga med min Karin igen.

Jag tycker det blev ganska bra bilder. Inte ofta man egentligen är speciellt nöjd med kort på sig själv. Men dom här gillade jag.

Och alla galanta vänner måste ju också få vara med.

I torsdags åkte jag med Lillasyster och Ellen till de värmländska skogarna. Resan gick bra, Ellen spydde bara två gånger och en gång precis vid norska gränsen :P

Vi var ju bara tvungna att gå ut och pictografera lite.

  Och vi var starka i Norge minsann.

  Detta är typ det enda man ser på vägen mellan Sollefteå och Norra värmland.. Skog, skog och åter skog.     Och jag ska ärligt anmäla Emmy till sveriges sämsta bilförare. Ida min kusin sa det efter samtalet vi hade då jag var tvungen att säga åt emmy att stanna så vi inte krockade med en annan bil innan vi ens kommit ut ur Sollefteå.

  Farmors begravning var fin och en kompis från Torsby sjöng så fint i kyrkan. Nu vilar hon i frid bredvid farfar. Synd bara att prästen var lite för seg för min smak.

            Vi hade kalas för Ellen på Lördagen då hon egentligen fyllde år på Fredagen men inte ville att hon skulle behöva fylla år när det var begravning. Och min storasyster med sambo och sina två söta barn var där, också min kusin med hennes två söta barn. Det var jättemysigt att få hänga med dom i helgen. Det är så sällan man ses.

Vi fick även låna ett helt eget litet hus att bo i under helgen.

Vi åkte hem igår under natten då ellen blir så åksjuk på dagen om det är varmt. Så vi var hemma strax innan 6 imorse. Idag är jag sjukt trött. Men funderar starkt på att åka till västerås till min älskade kaka i helgen och hänga med henne och hästarna.

Vore kul då jag aldrig varit dit. När jag ändå är i flängar tagen.

Ja nu bär det snart av till de värmländska skogarna.

Med både sorg, rädsla och glädje åker jag ner.

Men det är ett ont jag måste ta. Ta tjuren vid hornen helt enkelt.

Jag pratade med mitt X Ken igår. Jag är så otroligt glad att vi är vänner. Det är ju trots allt snart 4 år sen vi gjorde slut. Men han har sett mitt liv på nära håll när det gäller familjen och mig som person. Och han är ett väldigt bra stöd.

Han ser mig i det hela och vet hur jag mår och tänker.

Vi hade det inte lätt när vi var tillsammans. Bodde i Torsby med min Kusin och bror som granne.. Och de var inte direkt renlevnadsmänniskor. Och den misären vi levde i genom att inte ha några pengar och inga jobb och konstiga människor springande runt oss. Att vi klarade 2 år tillsammans var ett mirakel tror jag.

Men gjorde också att vi blev väldigt nära och är såpass bra vänner som vi är idag.

Men nu bär det av!