Ja nu bär det snart av till de värmländska skogarna.

Med både sorg, rädsla och glädje åker jag ner.

Men det är ett ont jag måste ta. Ta tjuren vid hornen helt enkelt.

Jag pratade med mitt X Ken igår. Jag är så otroligt glad att vi är vänner. Det är ju trots allt snart 4 år sen vi gjorde slut. Men han har sett mitt liv på nära håll när det gäller familjen och mig som person. Och han är ett väldigt bra stöd.

Han ser mig i det hela och vet hur jag mår och tänker.

Vi hade det inte lätt när vi var tillsammans. Bodde i Torsby med min Kusin och bror som granne.. Och de var inte direkt renlevnadsmänniskor. Och den misären vi levde i genom att inte ha några pengar och inga jobb och konstiga människor springande runt oss. Att vi klarade 2 år tillsammans var ett mirakel tror jag.

Men gjorde också att vi blev väldigt nära och är såpass bra vänner som vi är idag.

Men nu bär det av!