Förut lyssnade jag alltid på Lars Winnerbäck.

Minst en låt per dag. Jag har inte gjort det på ett tag.

Men idag tog jag förnuftet tillfånga och lyssnade.

Det känns som att ingen annan kan förklara känslor i ord som den mannen.

Oavsett situation och hur komplicerad den än må vara har han satt det i ord, och man kan äntligen släppa ut det.

" Här sitter jag och baddar såren med salt, det går åt helvete med allt"

Ungefär så som jag känner just nu.

Linda fyllde år igår, så jag följde med hem till hennes mamma och åt massa god mat och glasstårta. Sen blev det kalasande och jag drack kanske lite mer än jag borde ha gjort. Vilket jag självklart får sota för idag. Men det var det lätt värt.

Nu ska jag lyssna sönder örona med Larsa!