Min bästaste Karin var här i helgen igen, och vi hade sjukt kul som vanligt.

Jag följde med henne till ö-vik på söndagen och badade jacuzzi och för att bara få hänga med henne utan att festa.

    Och ingen kan få mig att ha så kul och glömma mina problem som denna människa. Om det så än bara är för stunden.

    Men nu är man hemma och alla problem kryper närmare och in under skinnet igen. Jag känner att jag flyr delvis då jag åker iväg, men jag har inget val för att behålla sansen och förståndet känns det som.

Idag tog jag en promenad för att rensa huvudet, och satte mig för att rensa huvudet och bara andades djupt och försökte att tänka på inget. Och känner mig om endast lite så lugnare.

Tur att det är så förbannat fint.

Vad ska jag göra? Vart ska jag ta vägen? Vem ska ta emot mig när jag faller?

Varför sitter jag mitt emellan? Vad ska framtiden här näst servera?

Varför kan jag inte sluta analysera sönder allt och inget? Eller sluta titta för djupt in i situationer och folks beteenden? När ska jag släppa allt och bara vara för en liten stund?