Att bo och leva i storstan kan vara alldeles underbart, men också stressigt, pressande och hårt. Här finns allt du kan tänka dig och mer därtill. Affärer, restauranger, ölhak och uteliggare. Tiggare, vandalism och konst. Vackra, plastiga, skabbiga, hippa, trendiga, utsvultna, inspirerande och levande människor. Här börjar man en ny bekantskap med frågan: - Vart bor du? Hyresrätt?

Jag jagar timmar på jobbet, ler ofantligt mycket, skär sönder mina händer och bryter mina naglar på kartonger. Lär mig massor med nya saker varje dag och har blivit otroligt observant på saker i tv som säljs på jobbet.
Jag har dagar som är bra och dagar när jag saknar vänner. I Stockholm blir man upptagen, värdesätter ensamtid och blir irriterad på dom som går sakta före en i trappan vid tunnelbanan. Men man är också fri att upptäcka nya saker med sig själv. Nya ställen man aldrig varit på och människor som passerar för att aldrig synas igen.
Det är en kompott av känslor mellan mig och Stockholm..

              I Januari firade jag tolvslaget nykter iförd onepiece och skålade i pärlor. Flög så långt bort från sverige man komma, till Nya Zeeland där jag fick se svarta svanar, hoppa  bungyjump och fick en handsydd Hello kitty.

I Februari såg jag ett helt fantastiskt vulkanlandskap och flög parasail där jag även blev totaldoppad. Räddade även mitt ex från att dö genom att tjata att han skulle till sjukan när han hade blodförgiftning. 

            I mars såg jag en hel crricket match på 9 timmar.. Var på ett fantastiskt fint bröllop mellan två underbara människor och gjorde mitt andra tandemhopp tillsammans med goda vänner. 

I april firade jag min 28:e födelsedag med buller och bång, njöt av mina sista dagar på andra sidan jorden och badade i stilla havet. Och landade säkert på svensk mark den 19 april efter en mardrömsresa.

I maj flyttade jag in i en rutten husvagn, hade en välbekant utsikt i form av johannisbergs flygplats. Fick en ny liten kompis i baren och gillade läget.

I juni blev jag med supernintendo, blev blondare, njöt av vädret och unnade mig att leva simpelt med vardagslyx. 

I juli körde jag till jokkmokk tur och retur, såg midnattssolen, klappade en älgkalv, åkte raggarvarvet på power meet, överraskade Ellen på dagis en dag och en vän miste livet. 

Jag blev även dumpad, arbetslös och hemlös på en och samma dag och tappade alla mina drömmar och förhoppningar.

I augusti flydde jag till Norrland, träffade goda vänner som hjälper mot hjärtesorg, kramade min prinsessa och flyttade tillbaka till stockholm med lite hjälp från fantastiska vänner. Och hade en riktigt säng igen.

I september sa jag adjö..

Var på gröna lund med världens goaste barn, festade på stureplan för första och enda gången, njöt av att ha vänner och beundrade de vackra färgerna.

            I oktober dansade jag genom stockholm i protest mot danstillståndet, åkte jag färja till Tallinn, passade den lilla krabaten Märta och fick jobb på NK.

I november låg jag på sjukan litegrann, fick fin främmat av Kamilla, fick mitt fula passerkort till NK och glammade till mig för första gången på år och dar!

I december kom snön, och jag firade lucia på jobbet, flyttade till fruängen, Ida gjorde vårt nya hem som pepparkashus, jag bakade fantastiska cupcakes och jag träffade den största katten jag sett någonsin!

2012 var händelserikt, jag önskar ett något lugnare 2013.

Ibland känns det som att jag befinner mig i ett vakuum. Där tiden försvinner och dansar förbi utanför medans jag oförmögen sitter där inne, fast.
Känslan av att tankarna studsar i ett tyst eko som bara jag kan höra och vägrar tystna och dö ut. Att ständigt behöva känna oro. Oro över att fastna och glömma bort mig själv. Oro över pengar, och oro för nästa stora smäll.
Dom kommer rätt ofta, dom öronbedövande smällarna som slår en till backen mentalt. Och jag reser mig och gör mig redo för nästa..
Det har börjat bli tyngre att resa sig. Armarna bär inte lika starka och benen skälver till ibland. Men viljan finns där. Och den kan inget hindra. Inte ens mitt vakuum..

Nu, efter mycket om och men. Svordomar, felkörningar och stress över att köra med släp på dåligt väglag i huvudstaden bor jag och allt jag äger och har i Fruängen med Ida och katterna. Jag har ett eget rum, med bara mina saker. Mina muggar och tallrikar i köket, vilket på något vis gör att han känner sig hemma. Jag är sjukt nöjd kan man säga. Men jag hade inte klarat det utan hjälp från Öberg som lånade ut bilen och Angelos som hjälpte till att bära <3!!
Det bor tydligen en hare precis utanför oss och vi har ingen insyn. Och tunnelbanestationen på andra sidan vägen. WIN!!
Allt detta trots att jag var förkyld och stressad. Men jag var inte bättre än att jag kunde be om ursäkt för min fula franska i efterhand.
Jag vill nog aldrig mer köra bil i Stockholm!

Jag har inte bloggat, jag har bara inte orkat. Det har hänt saker som jag inte vill dela med alla, tyvärr. Men ska försöka komma igång igen. 

Jag jobbar just nu på NK glas, porslin och kök. Mestadels på lagret och packar upp alla fina saker och prismärker och räknar. Men har även stått lite i kassan. Det är bara fram till Jul men det är iallafall ett jobb. Fortsätter söka andra jobb i hopp om att det en dag ska finnas ett för mig. 

Som dom flesta vid detta laget vet är det "snökaos" i Stockholm. Och självklart skulle det komma just nu när vi ska flytta i helgen. Jag och Ida beger oss till förorten :) 

Vi ska flytta till Fruängen. Det ska bli skönt att bara bo 2 i en 2:a istället för 3 stycken. 

Och visst byter man ett fantastiskt läge mot ett sämre, men jag tror vi kommer trivas där. Det är ju nära Kungens kurva så man kan storhandla på Ica Maxi och Ikea :)

I övrigt mår jag ganska bra efter allt som varit den senaste tiden. Men man får helt enkelt ta en dag i taget och försöka blicka framåt. Även om jag vet att jag är ganska dålig på det.. 

Har börjat träffa en kille som är otroligt söt och oerhört omtänksam. Mer än så tänker jag inte säga just nu. Jag vill inte jinxa det hela. Vi tar det ganska sakta och lär känna varandra, vilket är precis vad jag behöver i nuläget. 

Annars är jag pank och kan inte direkt vara ute och slänga mina lurviga, men jag fick iallafall unna mig en bio med Lisa. Min kompis från mellanstadiet i Kil som numer bor här. Är sjukt glad att vi hittat varandra igen. Hon är en så oerhört rolig person. 

Ja det var väl allt i oerhört stora drag. Men det får duga just nu. 

God natt!

Japp i helgen var det båtresedax. 

Jag och Ida packade våra kappsäckar och lossade ankar i värtahamnen. Vi följde med Ellika, Hemi, Perman, Towe och några fler på resan för att fira Ellikas 30 år av leverne. 

Dom långväga resenärerna var redan förfriskade och klara när vi anslöt, och vi gjorde oss hemmastadda i hytten. Jag och Ida fick en egen hytt för oss själva. Vilket visade sig vara en alldeles fantastisk sak då min ömtåliga magen tydligen inte gillade sjön så mycket..

Jag försökte få i mig en drink eller två men det slutade i att jag bara mådde sämre så jag högg in på nötter och lax istället. 

Jag somnade tidigt och vaknade mången gånger av de livade stojen från glada sjöfarare..

Lördag morgon gick vi i hamn i Tallinn, och jag hade förväntat mig ett ganska lortigt ställe. Och när man gick i den nya delen av staden såg det lite ut som att det brunnit och ingen brytt sig om att måla om eller fixa till det. Ganska mörka stenbyggnader och lite dystert. Människorna hade träningskläder (killarna) och snygga skor (tjejerna). Vi satte oss på en ute servering i solen och blev sittande där en stund.

Alla var på bra humör och jag fick en kalldusch av vatten från markisen..

Sedan begav vi oss mot "gamla stan". Betydligt mycket vackrare och charmigare. Lite som gamla stan i Stockholm men med bredare gator.

Efter en trevlig middag på en medeltida krog kallad peppersack där vi drack honungsöl och njöt av maten var det dags att dra sig tillbaka mot båten.

Väl på båten mådde lilla Linn inte så bra längre så det blev att kolla på tv i hytten medans dom andra festade loss.

Jag gjorde tappra men ganska ynkliga försök att ta mig upp och vara social men utan framgång.

Det var ganska höga vågor på hemvägen och magen ville inte riktigt med mig.

Så tidigt i säng även denna kväll.

Oavsett så hade jag en trevlig resa och önskar bara att jag hade kunnat vara lite mer social. Men nästa gång ska det nog gå. 

Väntar fortfarande på svar från jobbet jag var på intervju för. Men det känns som att jag iallafall har en chans. 

Min hand mår fint nu efter kortisonsprutan och jag behöver inte ortosen längre :) wihooo!!! 

Ska bara öva upp lite styrka i tummen som är lite svag nu. 

Utöver det känns det som att det finns ljus i tunneln och ett slut på eländet.

Idag gick jag upp tidigt för att följa med Ida en sväng på möte. Blev en trevlig fika och härligt att komma ut tidigt och göra nåt.
Sen hem och preppa för intervjun. Jag var ganska nervös innan men när jag väl kom dit släppte det. Om jag får säga det själv kändes det bra och verkar vara ett bra ställe att jobba på.
När jag kom hem var älskade Märta hos oss. Hon ger så mycket kärlek!
Ida var hemma och hängde med henne innan jag kom. Sen hann jag med en middag med Anna också :)
Så idag har jag haft häcken full!

Förra året stod en fullt fungerande, eller nej inte riktigt.. En dammsugare ute i korridoren utanför vår lägenhet med lappen: Varsågod! Sladden är lite trasig och vi kan inte fixa den.
Eftersom jag tycker att man borde ta tillvara på saker som går att fixa gjorde jag det.
Jag lagade den med en sockerbit då jag inte trodde att det fanns el-tejp.
Idag hade vi el-tejp så idag blev den lagad på ett lite snyggare sätt.
Riktigt stolt!!
Har även fått kortison insprutat i senorna i handen.. Och jag var nära på att slå till herr doktorn. Svimmade nästan också som den spruträdda mes jag är. Men förhoppningsvis kommer det här lösa problemet med handen, annars blir det operation.