Japp i helgen var det båtresedax. 

Jag och Ida packade våra kappsäckar och lossade ankar i värtahamnen. Vi följde med Ellika, Hemi, Perman, Towe och några fler på resan för att fira Ellikas 30 år av leverne. 

Dom långväga resenärerna var redan förfriskade och klara när vi anslöt, och vi gjorde oss hemmastadda i hytten. Jag och Ida fick en egen hytt för oss själva. Vilket visade sig vara en alldeles fantastisk sak då min ömtåliga magen tydligen inte gillade sjön så mycket..

Jag försökte få i mig en drink eller två men det slutade i att jag bara mådde sämre så jag högg in på nötter och lax istället. 

Jag somnade tidigt och vaknade mången gånger av de livade stojen från glada sjöfarare..

Lördag morgon gick vi i hamn i Tallinn, och jag hade förväntat mig ett ganska lortigt ställe. Och när man gick i den nya delen av staden såg det lite ut som att det brunnit och ingen brytt sig om att måla om eller fixa till det. Ganska mörka stenbyggnader och lite dystert. Människorna hade träningskläder (killarna) och snygga skor (tjejerna). Vi satte oss på en ute servering i solen och blev sittande där en stund.

Alla var på bra humör och jag fick en kalldusch av vatten från markisen..

Sedan begav vi oss mot "gamla stan". Betydligt mycket vackrare och charmigare. Lite som gamla stan i Stockholm men med bredare gator.

Efter en trevlig middag på en medeltida krog kallad peppersack där vi drack honungsöl och njöt av maten var det dags att dra sig tillbaka mot båten.

Väl på båten mådde lilla Linn inte så bra längre så det blev att kolla på tv i hytten medans dom andra festade loss.

Jag gjorde tappra men ganska ynkliga försök att ta mig upp och vara social men utan framgång.

Det var ganska höga vågor på hemvägen och magen ville inte riktigt med mig.

Så tidigt i säng även denna kväll.

Oavsett så hade jag en trevlig resa och önskar bara att jag hade kunnat vara lite mer social. Men nästa gång ska det nog gå. 

Väntar fortfarande på svar från jobbet jag var på intervju för. Men det känns som att jag iallafall har en chans. 

Min hand mår fint nu efter kortisonsprutan och jag behöver inte ortosen längre :) wihooo!!! 

Ska bara öva upp lite styrka i tummen som är lite svag nu. 

Utöver det känns det som att det finns ljus i tunneln och ett slut på eländet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att falla för någon gör dig sårbar. Efter att i princip varit singel i 5 år skrämmer det nästan livet ur mig. Visst är det väl så att jag haft känslor för människor efter det. Jag är inte gjord av sten.. Men att på riktigt våga släppa in någon är...

Det finns en låt med Melissa Horn som heter Mardrömmar.  Och ikväll när jag ligger här hemma i min egen säng och lyssnar på texten hör jag den på ett helt annat sätt nu än jag gjort tidigare.    I ett stycke ur texten sjunger hon:    "Och j...

Idag gifter sig mitt ex. Han som krossade min bröstkorg och aldrig riktigt gav mig ett avslut. Människor jag känner runt mig säger: - Men han är ju bara ett ex.. I deras ögon, ja. I min bröstkorg, nej. Han var den enda som fått mig att un...

På Torsdag skall jag säga mitt sista hejdå till min bror.  Hur gör man det?  Ja, döden är en naturlig del av livet, och man vet aldrig hur länge man får leva. Men hur kommer det sig att när min bror som äntligen bestämt sig för att försöka kämp...

Det finns så många olika sorters former av ångest.  Och jag upplever nog minst en om dagen.    Beslutsångest är nog den jag tampas med oftast och nästan alltid när det kommer till vad jag ska äta.  Och jag tror att dom flesta håller med mig i...