It gets messy..

 Ååååå va less jag blir på folk. Å inte nån speciell, utan bara folk i allmänhet.

Det verkar som att alla har P.M.S den här veckan. 

Jag jobbade hela helgen, till 24 fredag. I lördags jobbade jag först från 13.30-22.00 på mitt jobb sen stod jag i garderoben på impuls. till 3.

Och jobbade söndag till 22 igen. Så att vara ledig idag var rätt skönt faktiskt. Synd bara att halva dagen ska gå åt att vara less på allt skitsnack.

Men jag orkar inte lägga ner mer tid eller energi.

Har spenderat en del tid med en person som står mig varmt om hjärtat. Vi har inte pussats eller knappt kramats, men det är en spänning som inte går att ta miste på.

Men då kommer fegisen i mig fram. Hon som inte vågar släppa nån för nära. För han kommer lite för nära min safe zon. Och som den tönt och fegis man är så backar man. Det har inte enbart med min egen feghet att göra, han har nyss gått igenom något ganska stort och jag vill inte bara vara nån mellan landning.

Så vi är mest bara kompisar för tillfället. Vilket funkar bra.

Varför är det alltid så att när det är snälla bra killar så tvivlar jag och backar som en skrämd häst.

Men när det är killar som jag egentligen vet kommer behandla mig som skit, då slänger jag mig framför dom och agerar bro och stöd. Slänger mig i elden för dessa karlar.

Hur kan jag vara sån? Varför är det alltid mycket mer spännande med killar man vet kommer att såra en?

Varför väljer man hjärtesorg framför trygghet? 

Och varför kan man inte bara  nöja sig med att en jättefin och snäll kille faktiskt tycker om mig för den jag är.

Nej jag tvivlar och velar.

Nu ska det tvättas.