Jag har börjar träffa en gammal vän. Han står mig varmt om hjätat och har alltid gjort det.

Det är lite pirr i magen och spännande. Länge sen jag vart blyg och lite generad. Det jobbiga är att han nyss gjort slut med sin tjej sedan några år tillbaka. Och är lite ostabil.

Han säger ju det själv och att han inte vill såra mig. Och jag är ganska försiktig bara av alla idioter jag råkat ut för, så vi har setts 2 ggr nu och skickat miljarder med sms. Men knappt rört varandra. En kram har det blivit. Det känns skönt för mig med att det inte springer fram.

Han är en trygg person med fötterna på jorden. Och ser hyfsat bra utockså. Aldrig fel.

Jag blir bara så rädd, har ju som alla som läser denna blogg vet inte haft nån på 2 år. Visst några one night stands hit och dit men ingen som man skall leva med och anpassa sig efter.

Kommer jag våga göra det? Kommer jag släppa in någon i mitt lilla rosa fort.

Men han är allt en man ska vara, snäll, lugn och stabil. Han har ett jobb och kan ta hand om sig själv.

Men har nyss precis gjort slut med sitt ex som sagt. Och sånt skrämmer mig.

Man vill ju aldrig vara Rebound tjej lixom.

Igår var min Ida på besök. Vi kollade på film och mysde. Det är så skönt å träffa människor som verkligen känner mig. Jag behöver inte vara rädd för grodorna som kan hoppa ur denna lilla mun ibland. Eller vara rädd för att hon ska ogilla mig för mina små egenheter.

Hon ska rita en katt som jag ska tatuera in. Hon ritar så snyggt och eget.

Nu ska jag jobba vidare i natten och vara den sms ninja jag är. :P