Alla skaffar barn, gifter sig, skaffar nya större lägenheter eller hus.

Överallt vart jag än vänder mig är det barnvagnar, mammor med sina barn. 

Och nu när man sakta börjar krypa mot det hemska 25 års sträcket börjar det rycka i familje nerven. 

Jag har alltid någonstans långt därinne  haft en dröm om att ha barn innan 25, just för att jag inte skall vara allt för gammal när mina barn blivit tonåringar.

Så att man skall kunna få en bra relation med dom, ungefär som jag har med min mamma. Visst har vi våra duster och dåliga dagar, men i grund och botten är vi mer som vänner än mor och dotter. 

Och nu börjar jag passera den gränsen. Befinner mig inte ens i närheten.

Jag är singel, dejtar inte ens.

Jag är bitter och ensam och avundsjuk på alla lyckliga familjer och par.

Kan inte få det ur tanken att jag kanske redan haft min chans.

Jag gjorde en abort vid 16 års ålder.  Vilket jag egentligen inte ångrar.

Jag hade rosa hår och var omogen på många sätt.

Mamma lovade att hjälpa mig om jag ville behålla det, men jag hade redan bestämt mig. Dessutom gjorde killen jag var tillsammans med då slut samma dag som jag fick reda på det. Vilket snabbade på detta beslut betydligt.

Min andra abort var mycket jobbigare. Jag var 20 och var ändå redo att skaffa barn. Jag kunde inte se på barn på ett halvår utan att gråta. Men i och med att min föredetta redan hade en dotter och det inte var rätt tid för oss. Utan jobb och bodde hemma hos min mamma så gjorde jag det. Eftersom man är faktiskt två om det största beslutet i sitt liv.

På ett sätt är jag glad att jag gjorde det, för nu är jag ju singel och har ett jobb.

Men tankarna slipper inte undan att jag kanske har haft min chans.

Och sumpat den, speciellt efter att mamma så vackert hasplade ur sig:

-Du kanske aldrig kommer att få barn.  Du har ju gjort aborter och du kanske inte kommer att få  något barn.

Snällt sagt av ens mamma va? Men hon menade inget illa. Ibland hoppar små grodorna ur hennes mun för att hon inte tänker innan hon pratar.

Ja ja.. Det var kvällens panik attack. Nu ska Linn nanna kudde och förhoppningsvis inte försova sig som hon gjorde idag..

Pinsamt* 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att falla för någon gör dig sårbar. Efter att i princip varit singel i 5 år skrämmer det nästan livet ur mig. Visst är det väl så att jag haft känslor för människor efter det. Jag är inte gjord av sten.. Men att på riktigt våga släppa in någon är...

Det finns en låt med Melissa Horn som heter Mardrömmar.  Och ikväll när jag ligger här hemma i min egen säng och lyssnar på texten hör jag den på ett helt annat sätt nu än jag gjort tidigare.    I ett stycke ur texten sjunger hon:    "Och j...

Idag gifter sig mitt ex. Han som krossade min bröstkorg och aldrig riktigt gav mig ett avslut. Människor jag känner runt mig säger: - Men han är ju bara ett ex.. I deras ögon, ja. I min bröstkorg, nej. Han var den enda som fått mig att un...

På Torsdag skall jag säga mitt sista hejdå till min bror.  Hur gör man det?  Ja, döden är en naturlig del av livet, och man vet aldrig hur länge man får leva. Men hur kommer det sig att när min bror som äntligen bestämt sig för att försöka kämp...

Det finns så många olika sorters former av ångest.  Och jag upplever nog minst en om dagen.    Beslutsångest är nog den jag tampas med oftast och nästan alltid när det kommer till vad jag ska äta.  Och jag tror att dom flesta håller med mig i...