Det är nästan två veckor sedan det hände. Då livet rasade under mina fötter. Han lever vidare, festar och lever livet. Han vägrar prata om sakerna och ignorerar mig. 

Han säger att vi behöver tid. Jag behöver inte nån jävla tid. Jag behöver ett liv och få ur mig det som ligger och skaver. 

Livet går vidare för honom, han har alla vänner på klubben som stöttar honom. Han ska fortfarande åka till Nya Zeeland. Han har jobb och trygghet och kan bara vifta bort mig för att han inte orkar. 

Ganska själviskt enligt min mening. 

Jag tvingas flytta runt hos vänner, försöker hitta en mening och ett mål. Men det gör för ont fortfarande. 

Jag gråter på natten och drömmer om honom. Och när jag är ensam gråter jag ännu mer. 

Och jag känner mig så jävla dum i huvudet som gråter över någon som faktiskt inte bryr sig. Som lovade att finnas där för mig men vänder mig ryggen när det blir för mycket. 

Han var mitt allt i ett år. Jag gav upp allt för honom, och gav mig helhjärtat in i "vårat" liv. 

Jag puschade honom framåt och peppade och hjälpte för att han skulle komma framåt och närmare sina mål. Men när jag behövde hjälp fanns ingen att få. Och jag glömde bort mig själv. 

Jag gav min själ och mitt hjärta för den karln. Jag blev osäker på mig själv och nu sitter jag här utan självförtroende. 

Oavsett vad jag tar på mig eller hur jag sminkar mig så känner jag mig ful. Och jag orkar inte mer nu. 

Jag tycker att han kommer lätt undan efter att ha satt mig i en situation där jag står helt utelämnad. 

I helgen var det Urkult, och jag fick träffa vänner jag inte sett på mycket länge. 

Jag försökte ha roligt och uppskatta festivalandan. Men det gick inte så bra.

Men det är bra att ha människor som bara vill en väl omkring sig. 

Jag önskar att jag bara kunde bli förbannad och skrika och be han fara åt helvete. 

Men jag kan inte. 

Och att bli ignorerad driver mig till vansinne.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att falla för någon gör dig sårbar. Efter att i princip varit singel i 5 år skrämmer det nästan livet ur mig. Visst är det väl så att jag haft känslor för människor efter det. Jag är inte gjord av sten.. Men att på riktigt våga släppa in någon är...

Det finns en låt med Melissa Horn som heter Mardrömmar.  Och ikväll när jag ligger här hemma i min egen säng och lyssnar på texten hör jag den på ett helt annat sätt nu än jag gjort tidigare.    I ett stycke ur texten sjunger hon:    "Och j...

Idag gifter sig mitt ex. Han som krossade min bröstkorg och aldrig riktigt gav mig ett avslut. Människor jag känner runt mig säger: - Men han är ju bara ett ex.. I deras ögon, ja. I min bröstkorg, nej. Han var den enda som fått mig att un...

På Torsdag skall jag säga mitt sista hejdå till min bror.  Hur gör man det?  Ja, döden är en naturlig del av livet, och man vet aldrig hur länge man får leva. Men hur kommer det sig att när min bror som äntligen bestämt sig för att försöka kämp...

Det finns så många olika sorters former av ångest.  Och jag upplever nog minst en om dagen.    Beslutsångest är nog den jag tampas med oftast och nästan alltid när det kommer till vad jag ska äta.  Och jag tror att dom flesta håller med mig i...