Ja så ligger det till. För tillfället har jag ingen officiell bostad. Mina saker står i en barack. Alltså bokstavligen hela mitt livs ihopsamling.

Jag sover delvis på jobbet och delvis i en annan barack i våningssäng.

Frugan är utflugen ur huset. Och vårt senaste samtal var inte av det trevligaste slaget.

Jag är kär, men måste samtidigt förbereda mig på att det finns ett slut på regnbågen. Alla som sett oss tillsammans säger att det kommer ordna sig. Och sedan pratar man med någon annan som totalt slår drömmarna i bitar.

Man skulle kunna säga att min hjärna går på högvarv.

Hur detta kommer sluta vet ingen, allra minst jag.

Men jag hoppas och önskar att det snart börjar ljusna.