Jag vet inte vart jag ska börja eller när det kommer ta slut.

På senaste tiden har smällarna bara regnat ner över mig. Och jag börjar fundera på om eller när det kommer ge sig. För just nu känns det mest som att jag inte kan se ett slut på allting.

Jag är utmattad och all energi går åt till att orka bestämma ens de enklaste sakerna.

Pappa har sagt upp kontakten med mig via sms. Anledningen är en jättelång historia som mina närmaste vänner redan känner till. Men det var det mest omogna man kan göra. För att jag ber om en enkel sak. Och ställer lite krav vilket inte är helt utan anledning. Det handlar om min framtid.

Jag är så sjukt besviken.

Sedan denna vecka som var förra veckan. Först komma hem från stockholm och sedan packa iväg sig igen till nästa resmål. Det har haglat dåliga nyheter och det har inte direkt varit lättviktare. Jag orkar inte ens dra upp dom här. Det är privat och vill inte hänga ut personerna som är inblandade. Men att underhålla gäster från främmande länder en helg när man själv mår som ett rövhål kan vara ganska påfrestande för psyket.

Jag är totalt tom efter den här helgen. Jag har noll energi och har väldigt svårt att se positivt på saker just nu.

Jag kanske bara behöver få vila upp mig men det känns som att allt ligger så långt borta och jag inte kan nå det hela tiden. Men ska försöka vila upp mig inför söndagen och Lisas stora dag.