Jag kom till lektionen idag med inställningen att jag skulle trava över några bommar.. Det slutade med att jag hoppade flera gånger över ett hinder. Som var 55 cm högt, kanske inte något världsrekord. Men för mig som aldrig någonsin hoppat och som verkligen inte är van att rida över huvudtaget känns det som en seger.

Karin var väldigt nöjd med mig och jag känner mig stolt.

Att jag vågade och att jag inte gav upp.

Det är nog något av det roligaste jag har gjort på många år. Och det känns som att jag hittat något att se fram emot lite extra.

Madde och Karin är ju hundra gånger bättre men vi känns som ett bra lag inför tävlingen.

Nu ska jag sova, för första gången på riktigt länge är jag trött när jag lägger mig. Sådär jobba med kroppen trött. And i like it!

( video kommer imorgon )

Ja alla mina kära, ni är verkligen saknade.