Idag följde jag med söta Helene till Gröna Lund :D

Eftersom det regnade så tänkte vi att då är det inte så mycket folk där. 

Och det var det inte heller!

Vi var väl utrustade för det ruggiga vädret.

    Vi var även rejält i tid.. Bara sådär 1½h förtidiga..

Vi började med Inzane, vilket kanske inte var så smart. Då bleknade alla andra attraktioner ganska kraftigt. 

Vi åkte den Rosa båda gångerna :)

Det var en mycket rolig dag. 

Och några clowner jonglerade runt mig..

Det var så kul att få hänga med snygg-Helene en dag utanför fallskärmsklubben.

Herregud vad jag saknar Rob!! Det är helt sjukt. Men pratade med honom idag. Och det blir nog en tripp till klubben i helgen också så jag får mysa med honom :) Jag är så satans kär.

Att flytta till Stockholm var det bästa jag gjort på länge.

Jag fullkomligt älskar mina underbart fina vänner som förgyller min vardag och gör varje dag rolig.

Imorgon blir det snofsparty på NK. Jag blev medbjuden av Alva.

Något nytt och spännande :) 

Igår tog kollektivet sig ut till Mys mamma ute i skogen.

Vi skulle äta kräftor och överraskningen blev surströmming.

Claire som är från Australien var ju tvungen att få uppleva det innan hon reser tillbaka. Så dom slog ihop 2 svenska klassiker och bjöd henne på det.

  Det är otroligt mysigt ute hos Marianne.

Själva öppnandet av burken var en stor grej..

  Och Claire uppskattade det nog kanske inte jättemycket.

Men det var en trevlig kväll.

Idag har jag och Ida gått runt och kollat på roliga butiker här på söder.

Vi var till en kinesisk butik som hade ALLT. Och vi skulle kunnat stanna där i timmar. Men jag köpte bara skal till min nya telefon och Ida köpte plastblommor till balkongen :)

      Dom hade till och med en sån där gayskinnkeps fast i rosa plast. Haha!

Och jag såg dom konstigaste skorna någonsin.. Vem vill ha plastskor med vingar?

Sedan blev det ett besök till storasyster :) Mycket mysigt!!

Nu blir det Idol och mys hemma. Men jag saknar redan Rob :)

Jag har en pojkvän, en mycket fin och mysig sådan. Efter några bakslag och mycket tvivel. Men nu känns det bara bra. Vi vände blad och hittade tillbaka till varandra. Och jag är så glad!

Vi gjorde egentligen ingenting speciellt i helgen, Rob packade fallskärmar. Jag tittade på och pratade med folk. Vi kollade på film på kvällen och somnade tätt intill varann.

Som jag har saknat det, även om han snarkar ;)

Men det var precis vad vi behövde tror jag. En lugn, nykter och mysig helg.

Jag gillar att spendera tid på klubben, det är som att tiden försvinner. Och man har försvunnit lite från omvärlden. Man sitter lite skyddad och isolerad där. Som en egen liten värld på gott och ont.

Idag har jag haft feber och känt mig allmänt hängig. Gick till ett av fiken här bredvid och fick i mig lite kaffe och lunch. Hälsotallrik hette det tydligen. Men ända sen dess har jag haft en konstant känsla av att vilja spy. Vet inte om det bara är magen som strejkar lite extra idag eller om det jag åt inte kom överens med magen men min mage pratar hela tiden.

Nu ska jag försöka sova så jag tar igen mig lite.

Ja just, söta hunden utanför fiket!

Jajjamän, nu är flyttlasset kört!

Otto och Ida var riktiga kungar på det där med att packa en bil kan jag säga. Tetris släng er i väggen!

Efter mycket om och men och omvägar för att slippa bilköerna och en inlåsning på innergården var vi hemma i stockholm vid 12 på natten.

Men det blev gjort iallafall.

Tack mina vänner för att ni ställer upp.

Jag är nu på fallskärmsklubben i Västerås. Efter mycket diskuterande och velande och gråtande har vi bestämt oss för att lägga det bakom oss och bara fokusera på framtiden och vara glada att vi har varann :)

Ingen kunde nog vara gladare än jag.

        Känns så skönt att få vara tillbaka och träffa alla vännerna och självklart Rob.

Jag är såååå himla glad att allt börjar flyta på nu i mitt liv igen. Jag har boende med goda vänner, och söta katter.

Jag har jobb på gång, och en människa jag tycker så otroligt mycket om.

Söta Ida gjorde en liten serie om att katterna saknar mig nu när jag inte är hemma. Så sjukt sött!!

Jag är glad helt enkelt!

Är något jag aldrig riktigt varit intresserad av. Men när man har en vän som behöver hjälp för att sprida sitt budskap då man blivit felbehandlad, då ställer jag mer än gärna upp.

Så imorgon ska jag och Ida och Nathalie vara med i musikvideon för Slag Från Hjärtats låt Polisman.

Jag tycker ändå att dom har rätt i det som sjunger, och önskar att alla kunde se polisen som en trygghet istället för något att frukta. Jag har själv aldrig behövt utstå några orättvisor gällande polisen, men det är ett problem i samhället. Och så är det ju en bra låt också.

Jag fick träffa min mamma en sväng idag. Hon är i stockholm och hänger lite. Det var skönt att få en kram och få prata lite.

Idag exakt en vecka efter att jag blivit dumpad blir en annan person i min närhet det.

Man kan ju börja tro att nån har lagt en förbannelse över mig och mina nära och kära..

Den som har gjort det kan ju gärna få lyfta den nu. Det är nog, det räcker.

Jag har eventuellt ett jobb snart. Det är iallafall ett plus.

Man får glädjas åt en sak i taget. Och försöka tänka mest på dom positiva sakerna.

Men just nu är det ganska svårt att fokusera på dom.

I never learned to count my blessings, i choose instead to dwell in my disasters.. Är väl en ganska passande textrad just nu. Men jag försöker, försöker verkligen vara glad för det jag har.

Vad gäller herrn i mina tankar så slipper jag inte undan att påminnas om honom hela tiden.

Igår hade jag ett 2 timmar långt samtal med herrn i fråga.

Vi båda grät, och kom egentligen inte fram till något vettigt. Vi pratade om att vi saknar varann och hur ont det gör.

Och jag kan fortfarande inte förstå..

Men han sa att han behövde lite tid på sig att fundera, nu när han inte är på klubben och får komma bort från allt som händer där.

Och det kan jag förstå. Och jag känner att jag är villig att ge honom den tiden. En chans att få känna efter. Men blir det ett nej den här gången också kommer jag nog inte vilja ha honom i mitt liv mer. Jag kommer inte klara av att vara hans vän.

Mina vänner, eller några jag pratat med om det säger att han inte alls älskar mig. Att det bara är en ursäkt eller dålig bortförklaring.

Men hur ska jag kunna förklara för dom att jag litar på det han säger. Att han aldrig har ljugit för mig och att jag vill tro att han inte är ett sånt svin att han gör så här bara för att skydda sig.

Jag känner bara att allt jag gör och säger eller tänker är ett enda stort huller om buller och att jag inte vill ge upp hoppet.

Men samtidigt vill jag inte bli som min mamma som stannade nästan 30 år med en man som ALDRIG kunde bestämma sig.

Jag saknar honom fortfarande lika mycket, om inte mer. Och får jag ett nej på fredag kommer min värld rasa. Men jag får plocka upp mig och försöka gå vidare då. Och försöka att inte tänka att det beror på mig.

Jag gjorde vad jag kunde och jag gav det en chans. Men än är loppet inte över och jag hoppas att han tar sitt förnuft till fånga.

Hoppas, hoppas, hoppas!

av att denna lilla kluns sprang på mitt huvud.

Gjorde lite ont, men man kan ju inte bli arg.