"Whispers"

Jag har inte skrivit på ett tag, jag tror det beror på att jag känt att jag inte haft något att säga. 

Som att mitt liv stått stilla och bara darrat, ungefär som en varm sommardag när man ser vatten på vägen fast det inte finns där.

Men när jag tänker tillbaka ( kollar bilder i telefonen ), inser jag plötsligt att det inte alls har gjort det.

Mycket har hänt sedan mitt sista inlägg.

Jag har flyttat till radhus i Akalla. Vilket faktiskt är lite av en dröm. Plats, vi har äntligen plats att bjuda hem vänner och familj.

Flytten genomfördes dagen innan resan till Marocco. Jag låg i nån slags influensa och var halv döende, vår flytthjälp som skulle bidra med bil och bärhjälp fick magsjuka och allt kändes ganska uppgivet.

Men Ida och jag lyckades hyra en bil som i stort sett tog nästan allt vi ägde. Och flyttade det mesta själva. Vi fick hjälp av Christopher och Daniel icke att förglömma. 

Efter flytten blev det raka vägen till storasyster och svida om inför konsert på kvällen, Avicii på Tele2Arena.

Vilket ös, jag var ju dock inte i mitt esse då influensan och flytten tagit ut sin rätt. Men det var absolut en upplevelse. Tack Syster för en fin kväll.

Men min kväll slutade inte där. Efter konserten blev det färd hem till Nathalie och Sandra inför Maroccoresan morgonen därpå. Kom väl hem till dom runt 2. Och somnade 3 för att gå upp halv 6 och påbörja resan. 

Kunde inte sova på flyget, vi satt längst bak vid toaletterna och även om jag inte hade oturen att sitta längst ut och få allas rövar i ansiktet kunde jag inte få någon ro att sova. 

5 timmar senare landade vi i Agadir. 

Det var en väldigt lugn och avslappnad resa, lite för kallt för min smak men i övrigt otroligt mysigt ställe.

Vi blev hembjudna till vår Taxi-chaffis på fredagslunch efter att han kört runt på oss i nästan en veckas tid. 

Vilken otroligt fin gest. 

Att komma hem och sedan börja packa upp bohaget var ju kanske mindre kul. Men skönt att hitta ett mer tryggt boende.

Jag har varit på konserter också. Fler än jag lyckats delta i på år.

Först Avicii.

Sedan Johnny Flynn. Vilket var magiskt.

Mypan gav mig en biljett till Valerie June i födelsdagspresent och det var också så otroligt bra.

Och i fredags var jag på Slag från hjärtat som firade 10 år.

Man kan säga att jag har förkovrat mig i olika genrer och stilar. And I love it!

Jag har även lyckats fylla 30...

Denna siffra som skrämt mig, hållt mig vaken och kliat lite obehagligt i min hjärna. 

30.. Vuxen.. Gammal.. Ansvar och vett. Det är vad jag förväntade mig. 

Att det skulle slå mig i pannan den dagen jag vaknade och hade klivit över strecket. 

Jag har nojjat och gnällt över detta i månader. 

Nu står jag här, lika vilsen som innan om inte mer till och med. Och funderar på vad jag vill med livet. 

Vart det ska ta mig och vad som är den stora meningen egentligen. 

I ett land som känns mer splittrat än någonsin blir jag lite rädd, kommer våran trygghetsbubbla spricka nu. Är vi inte längre det land som kommit så långt och är en förebild med vårt politiska system som verkar vara rättvist. 

Nej vi har tappat masken, och blottat våra sår. Det kommande valet är superviktigt och jag oroar mig för dom extra kilon jag lagt på mig. Slits mellan drömmar om mitt nästa steg för att må bättre. En ständig jakt på självkänsla och självförtroende i en allt för vrickad verklighet. 

Ibland kan jag känna mig så liten och obetydlig i det stora hela. Och jag antar att det är då jag ligger vaken som inatt.

Tankarna bara bubblar ut och det blir lika rörigt som det här inlägget. Men på nåt sätt måste det ut, så nu sitter jag här.

Tillbaka till det ytliga.

Min 30-årsfest var super. Goda vänner, god mat och en inte allt för stressad dag. 

Började dagen med att sitta i underkläderna på vår lilla bakgård och dricka vin i solen. 

Något jag aldrig kunnat göra den 4:e april tidigare.. 

(Bra eller dåligt kan man fråga sig, med tanke på klimat och hela den biten.)

Men jag lät inte dom tankarna vandra den dagen. 

En efter en droppade vännerna in, och det var en superhärlig dag.

Jag har även lyckats hamna mitt bland Hammarbys supportermarsh från Medis till Skanstull.

Något jag aldrig hade kunnat tro att jag skulle göra. 

Det var lite skrämmande med alla smällare och den enorma mängden människor. 

Men också något sjukt kul på samma gång.

Det är som något läskigt man inte kan låta bli att titta på. Lite genom fingrarna för ansiktet i soffan.

Jag fick även en fantastisk present av mina vänner. 

Ett presentkort på klippning och färg hos Toni&Guy. Herregud så lyxigt.

Jag kapade det mesta av håret och är sjukt nöjd men också lite ledsen att se det falla.

Välbehövligt dock. 

Har även lyckats få njursten under första månaden som 30 åring. Om något skriker kärring så är det väl det! Men det måste vara något av det mest obehagliga man kan genomgå.

Det kom så plötsligt och efter 1 timme kunde jag varken sitta, gå, stå eller ligga. Jag grät som ett barn och trodde jag skulle dö. 

På långfredagen slog det till. Och inom loppet av 2 timmar från det att det slog till, tills jag låg på en brits och fick sprutor i rumpan och magen trodde jag att mina minuter var räknade.

Fick även efter morfinsprutan veta att jag inte kan gapa tillräckligt stort! 

Det kom upp som en varning i min journal. VEM HAR EN SÅN VARNING?

Jag blev lite full i skratt när dom sa det och tyckte att det var det konstigaste man kan varna för.

Men jag antar att det är bra att veta..

Fick spendera natten på observationsavdelningen och fick göra ultraljud på njuren. Följt av magnetröntgen.

Och mycket riktigt så hade jag en sten. 

Hela påskhelgen var förstörd och jag blev liggandes en vecka. 

Nu tror jag att jag kan sova...

Man kan dela upp livet i många olika delar, jag har ett helt konfetti att bygga ihop. Men jag lever lite i en före och efter bubbla. 

Före det jag syftar på var jag en annan person.

Vissa skulle nog säga att jag var mer naiv, mer bulldozer och förmodligen mindre eftertänksam.

Jag agerade efter känslan, öppnade munnen innan jag kanske hade tänkt igenom allt. Visade öppet vem jag var och vad jag tyckte utan att fundera en sekund på vad folk hade för åsikt om saken. 

Efter tycker jag nog nästan själv att jag är lite för försiktig istället. Jag har tappat lite av den barnsliga förtjusningen jag ibland kände att jag hade. ( Den finns fortfarande kvar i min förkärlek för rosa, Hello Kitty och dylikt. ) Men inte den Linn som handfallen kastade sig in i situationer och relationer med vänner och nära på samma sätt. Jag har liksom krupit tillbaka lite i kokongen och visar inte hela spektrat av färger på min skrud. 

Är det vad som kallas att växa upp? Att bli vuxen?

Jag säger fortfarande min sak, om jag tycker att frågan är relevant att vädra sin åsikt i. 

Jag är fortfarande spontan, men med några minuters betänketid. 

Att våga säga nej om jag ogillar tanken, eller helt enkelt är för trött.

Men det jag jobbar på mest av allt är att få tillbaka lite av det självförtroende jag tappade, se det värde jag har och omfamna det. 

Det var dagens "lätta på hjärtat". 

Mina 2 veckor med Nike och NTC on Tour var helt fantastiska. 

Träffade så mycket peppade och intressanta, positiva, glada och inspirerande människor. 

The Nike Blast 2014 var en fantastisk upplevelse.

Globen var som förvandlad. Överallt var människor som var sjukt vältränade, energifulla, glada och där för samma anledning. Att träna och ha kul. 

Klasserna var så sjukt bra, och instruktörerna var oerhört inspirerande. 

Jessica Clarén och Madelinn Fernandez

Två riktigt bra förebilder inom träningsvärlden! Vilka tjejer!! 

När jag blir stor ska jag bli som dom. SÅDESÅ!

Ojojoj säger jag bara! 

Idag valde jag att delta i en av klasserna i Klubbhuset i Kungsträdgården.

Klassen hette Heartbreaker och om jag hade vetat vad jag gav mig in på hade jag sett till att ha ätit först. 

30 minuter ingen vila och bara squats och sidoutfall med kettlebell, froggers och annat jobbigt.  

Mensig och hungrig som jag var så var jag helt slut efter passet. Men jäklar vad kul det var! 

Om ni har möjlighet att gå på nåt av passen, GÖR DET! 

Boka kan du göra här.

Och har du inte möjlighet att gå på Nike Blast kan du gå på NTC on Tour i globen den 31/1-14.

En kväll fylld med träning, surprise uppträdande och en exklusiv Nike shop du inte vill missa.

Imorgon blir det upp i ottan och öppna för första passet 07.00. 

Så jag säger godnatt och hoppas vi ses.

Idag öppnade klubbhuset inför NTC Tour Stockholm. Det är öppet för att tjejer att komma in och prova kläder ur den nya kollektionen samt testa olika NTC klasser som man kan boka in sig på.
Klubbhuset är så mysigt och tjejerna jag jobbar med också. Ser verkligen fram emot dom här veckorna.
Kom förbi och prova kläder, nån av klasserna eller bara häng i en härlig miljö.

Wihoo imorgon påbörjar jag ett korttids arbete med Nike.

Ska vara i deras klubbhus som dom kommer ha i kungsträdgården från och med Måndag inför Nike Blast. 

Jag blev så himla glad när dom kontaktade mig och frågade om jag var intresserad. 

Nåt bra har man ju gjort iallafall :)

I helgen var jag med mina vänner på Debaser Strand och dansade loss till lite gammal hederlig rockabilly.

Twistade loss och hade så sjukt kul.

Livet rullar vidare och jag funderar mycket.

Jag och Ida måste förmodligen flytta och lyckas hitta nånstans att bo där vi kan ha katterna och få plats. 

Vi har bett alla våra vänner att hålla utkik, men det känns så omöjligt i den här stan. 

Man vet aldrig om det kommer lösa sig i tid eller inte. 

Att man ska behöva oroa sig på det här viset. 

Så om du vet nåt, hojta! Jobb eller boende. Jag är på! 

Ännu ett år har rullat förbi. Fyllt av resor, känslor, chockbesked och liv. 

Januari:

Sten-sture gjorde entré i vårt hus. Jag skruvade möbler så det stod härliga till och oroade mig för att slukas upp av staden. 

Februari:

Tor klev in i vårt liv, en sjukt gullig liten kille! Jag jobbade extra på en reklamfilmsinspelning och livet kändes ganska bra.

Mars:

Fick nytt jobb, gick på konsert med världens träningsvärk och hängde med mina vänner. 

April:

Var fortfarande motiverad att träna, våren kom, jag blev äldre och ölen smakade extra gott i solen. 

Maj:

Var jag lite förbannad på att vara singel helt enkelt. Men spenderade ändå tid på gymmet.

Juni:

Jobbade jag mest bara hela tiden!

Juli:

Njöt jag av sommaren!

Augusti:

Var jag till London på utbildning, kollade på pridefestivalen, överraskade mig själv genom att springa midnattsloppet, och reste till Rom.

September:

Öppnade nya ombyggnationen av shopen i butiken. Jag jobbade på tjejmilen,gick på museum och drack rosé i solen på en söndag. Opererade handen och åkte till Luleå. 

Oktober:

Kom hösten! Jag var sjukskriven och världen var orättvis.

November:

Jag blev utan jobb, men fick tillbaka ett tidigare. Träffade en kär gammal vän och blev så sjukt glad. Jag var på teater och fick agera teaterapa lite själv.

December:

Jobbade mest hela tiden, bakade, och hade en supermysig men förkyld julafton och ett ännu bättre nyår!

2014! Jag är redo!

Det är inte så ofta jag förkovrar mig i kultur, om jag ska vara ärlig mot mig själv är det verkligen alldelels för sällan. Men när en vän skapat något spännande och intressant kan man inte riktigt hålla sig borta. 

Min vän Ismail som även är en av sångarna i Slag från hjärtat har varit med och skrivit en föreställning som heter Från Ökenblues till Hiphop - Den universella rytmen. 

Så jag spenderade min lördagskväll med att njuta av denna föreställning. 

En resa genom tid och rum med en gemensam nämnare och ett starkt budskap om enighet människor emellan. Det fina med skådespelarna är att det är människor med olika tro och bakgrund, gammal som ung som tillsammans vill skapa fred genom att enas.

Det mina vänner vill jag hylla och stödja fullt ut. Om ni befinner er i Stockholm kommande tors-fre-lör råder jag er att gå och se den. 

Reflexen i Kärrtorp 19.00

Efter föreställningen följde några av Ismails vänner och han med hem till My där dom satt och jammade till småtimmarna. Ett helt fantastiskt sätt att spendera en Lördag. 

Med spontan musik och trevligt umgänge i goda vänners lag. 

I övrigt i livet har jag fått tillbaka jobbet jag hade innan Sport&Fritid, och jobbar nu som julextra på NK Glas, porslin&kök. Känns underbart att få vara tillbaka och att ha nånstans att gå på dagarna. 

Jag blev varmt välkomnad tillbaka.

Det stillar oron ett tag framöver.

Jag är oerhört tacksam för mina vänner, som stöttar och peppar och lyfter mig.

Som finns i både gott och ont. Ni är fantastiska!

Och nu är julen snart här. Tur att ICA i Liljeholmen har tagit förnuftet tillfånga och kan erbjuda Zeunerts Julmust! Julen är räddad!!